Ljus. Fast svagt

I en vecka har vi varit strömlösa. Tills nu. Stellans mekskills har visat sig duga i krig och vi stjäl nu el från lampan i trappuppgången. Det är ganska provisoriskt men det är skönt att husstla elbolaget (Vattenfall faktiskt) som är vidriga och vägrar hjälpa oss när vi ringer i mörkret.
Svårast är det för Stellan som är väldigt mörkrädd. Hela dagarna går han runt med ångest inför solnedgången. Trots att han nu mer ser ut som en varulv ligger han kallsvettig med täcket upp till näsan och mumlar latinska mantran för att driva bort demoner.
Jag hoppas att vår hyresvärd slutar dansa hula hula för någon minut och betalar sina elräkningar så Stellan kan sova och jag kan ta trimmern och raka av hans blonda hår.

Theo