Svensk mat

Käkade just en tallrik med något som liknade filmjölk och hade i lite banan och cornflakes. Jag började fnittra för att jag tyckte det var så gott. Är det normalt?

Theo

The Swedish Traveling Community

Vår Zigenska tillvaro fortsätter. Holger Koch som vi hyrde den förra lägenheten av, kom som bekant tillbaka och efter några förvirrade timmar på gatan och i Ivans bil hittade vi ett rum genom Stellans italienska kollega Boti i hans lägenhet. Det slutade med att jag och August hängde en vecka tillsammans med fyra andra spaggar i deras grymt pimpiga boning. Det var den ultimata våningen mitt i centrala Kreuzberg med nära till absolut allt. Stellan vars ekonomi inte direkt blomstrar, snarare vissnar, för att inte säga ruttnat och förmultnat, bodde gratis hos vår vän Kalle.
Nu ligger jag och skriver i den sängen där jag och Stellan komponerade ihop våra första inlägg i Berlin för omkring sex månader sedan. Familjen Bornhausers gästvänlighet har varit räddningen förr. På torsdag har vi förhoppningsvis en lägenhet som vi kan ha i två veckor om vi inte flirtar in oss i en annan som verkar fin. Jag har spritt ut mina ägodelar i för tillfället fyra olika lägenheter och ska nu ut och jaga ifatt på lite hygienartiklar som jag tror befinner sig i en låda hos Ivan.
So long. Theo

Mycket

Yes! jag vart just lite varm i hjärtat när jag såg Theos näst sista inlägg. Inte på nått gulligt sätt utan bara för att det stod lite söta detaljer som boostar mitt, just nu redan extremt stora ego. Theo och August har till och med börjat spinna på lite konspirationsteorier om att jag suger upp alla deras händelser så att inget blir kvar för de och att jag får tre liv i ett på nått sett. Tror inte riktigt på det.

Just nu har jag just satt på en kanna tevatten efter ett mysigt samtal med Kalle, från början min systers kompis men nu även min. Han låter mig bo här den här veckan, vilket jag uppskattar mycket men det gläder mig mest av allt som ett tecken på vänskap. Hur som helst. Vi pratade om den kvinnliga makten i förhållanden. Den är stor, många tror att det beror på att vi män inte riktigt har samma starka vilja. Det är fel. Om ens flickvän vill åka till Polen istället för Spanien så tänker jag ”ja det var ju inte vad jag tänkte mig men det blir säkert nice, jag vill ju bara åka på semester med min tjej”. Det låter som om jag(vi män) är likgiltiga. Men det handlar, för mig i alla fall, om att se syftet med saker och ting. det är därför tjejer får bestämma över oss, det får dem glada och då kan man ha trevligt och kul med dem. ”Enkelt” är ledordet i mitt liv, jag försöker göra det som får mig glad. Ta gärna lärdom, det funkar grymt för mig.

Jag loggade egentligen bara in för att lägga upp en tokig länk till Tom Cruises scientolog-värvnings-video. den är riktigt galen, mot slutet nästan läskig.

Som Theo säger så händer bra saker mig ofta utan att jag behöver anstränga mig galet mycket men just nu är det extremt. Just nu händer så mycket saker att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera all intryck. Det är därför jag inte kan skriva ordentligt nu.

ha det bra som jag

/Stellan

Skrik inte!

Bakis, inget jobb, pengar eller hem. Vad gör det? Jag älskar ju min hatt för i helvete!

Hoppsan

Att ”live on the edge” är något som vi utövar här nere är ingen hemlighet. Stellan kom tillbaka till Berlin efter julen för att få reda på att han blivit ersatt på sitt diskeri. Nehe, inget jobb och inga pengar hade han. Han gick knappt ut och blev ofta påkommen tuggandes på någon spagetti som legat kvar i kastrullen ett dygn. På något sätt lyckas han ändå lirka sig ur sådana situationer utan att anstränga sig avsevärt. Efter någon vecka i fattigdom blev han uppraggad han en snäll bög på en klubb som ordnade snickarjobb på ett galleri. Ikväll är det öppning. Enligt Stellan ska det gå vilt till med gratis bar osv.

För en vecka sedan var det bestämt att vi skulle flytta in i en ny lägenhet samma dag som vi var tvungna att lämna vår våning på Nostitzstrasse 52. Fyra dagar innan den planerade flytten ringde de från vår nya lägenhet och sade att de som bodde i den nu ville bo kvar där till sommaren. Aj då. Inget hem som det såg ut. Vi satte igång att leta lägenheter igen, denna gång utan större resultat. För liten, för dyr, trist läge, ingen balkong, högst upp utan hiss, ingen tvättmaskin, inget Internet. Det är mycket som ska klappa för att vi ska vara nöjda. Som tur är har vi vänner. Vi skulle först ha bott hos vår ryske polare Ivan i hans lya i några dagar. Dock visade det sig att hans föräldrar som annars aldrig är hemma, kom hem dagen innan vi skulle flytta. Då trädde Stellan fram och ordnade ett rum i en grym lägenhet mitt i Kreuzberg. Här sitter jag nu och skriver samtidigt som jag mailar och ringer olika lägenhetsalternativ. I morgon har Ivans föräldrar gett sig av igen och då kan vi hänga där ett tag.
Vår sigenska livsstil hade varit helt okej om det inte vore för alla prylar vi har samlat på oss under halvåret. Stellans lysande bord, två gitarrer, bandyklubbor, laptops och annat skräp skapar vrede och misär.

Nu kom August och ser faktiskt nyduschad ut. Det ska vi fira med en liten frukost på stan. Lev väl i era hem där hemma.

Theo

Hört på stan

Stellan: Fy fan va kallt det är… Fatta om hela kroppen var som ens kuk och krympte när det blev kallt!
Theo: Sant, och jävligt irriterande om man växte tre gånger sin egen storlek när man blev kåt…
Stellan: Aaa, det skulle bli ett jävla liv kl. fem i tre på alla klubbar i stan.
Theo: Hehe
Stellan: Fan va kall det är

Gästbloggareinlägg

Berlin hitådit. Visst är det soft men ingen verkar ha lagt märke till hur dåliga dörrar de har i detta land. I hemmen måste man stänga dörrarna även i Sverige men här krävs låssmedsutbildning för att stänga dörrarna. Det hjälper inte att Stellan är petnoga med att dörrarna ska vara stängda 24/7, ”annars drar det så jävligt”. Efter en runda i stan är man helt slut av allt dörrstängande. Skralltigare dörrar får man leta efter. Går jag in i en butik så ska det väll vara lite stamina i dörren, de ska stänga sig själva. Dörrhandtagen tittar moloket ner i marken förutom när någon lyfter på det. När även kylskåpsdörren trillskas så rinner bägaren över. I-landproblemen haglar. Positivt musikinlägg kommer snart.
/August

En ljusnande horisont

Då var vi bara tre kvar i ett nu lite varmare Berlin.
Vi kämpar vidare efter en trevligt sista dag med flickorna, men denna dag bar inte bara med sig nederlag. Efter att ha känt mig ganska nere ett tag som arbetslös bevisade jag idag för mig själv att det fortfarande finns hopp. Imorgon hoppas jag att två söta brasilianska tanter ringer mig så jag kan jobba på deras restaurang. Denna gång inte som diskpojke utan som en garçon. Jag klättrar i restauranghierarkin!
Nu ska vi äntligen sova efter att ha tittat på halva Sagan om Ringen trilogin och klockan klämtar tjugo över fyra.
God natt mitt herrskap, imorgon gryr en dag av glädje.
/Stellan

Fest är pest

I alla fall om man tänker på humöret dagen efter. Det vart en hård kväll på klubben watergate igår. Min syrra med vänner som är här till på måndag fick se sig slagna först med hemgång vid fem snåret. Själv stod jag ut till klockan sju och lämnade mina vänner som inte gick av för hackor utan studsade vidare till electron till klockan elva på förmiddagen. De försvann sedan iväg hem till vår ryske vän Ivan och jag har inte sett av dom sedan dess. De är här om ett tag och de kommer nog inte vara några att vila ögonen på. Själv har jag energin på nivån av en blöt oblat.
Brudarna är taggade på Berghain ikväll. Berlins största klubb som är populär i gaykretsar och bland straight folk som gillar att klä sig i rosa blinkande tangauniformer. Runt 3000 pers. Det blir nog kul. Synd bara att det börjar bli som vildast framåt 8-9 tiden på morgonen… Hålla igång hela natten till dess eller gå och lägga sej och ställa klockan?
Spräng mej.

T

Här är det bara kallt och slött just nu. August skrattar åt oss, men speciellt mig, för att han tycker att det är lite väl att kolla på tre och en halv film igår till klockan fyra. Sen gå upp halv tre och sakta börja göra frukost som var klar runt fyra. Efter det kollade August och Theo på lite serier medans jag sov tills nu. halv 7.

Jag är inte säker men det kan vara en liten depression. Undrar hur länge sådana håller på?

/Stellan

Threesome, hell yeah!

Mikael Håfström. Vilken jävla sophög. Vad har han gjort för bra filmer? Ondskan? Okej grattis han lyckades göra en okej film efter en bra bok. Men vem släppte in honom i Hollywood? Vet inte men det kan inte ha varit någon bildad människa. Den stora frågan är dock: Vem tillåter stackaren att göra filmer?? ”1408” heter hans nya anskrämliga rysare. Skrämmande? I helvete heller! Här släcker jag och mina medboende överallt, kopplar in högtalare till datorn för att få lite högre läskigt ljud, redo att bli skitskraja och vad är det vi får se? Ett apatiskt försök till en psykologisk rysare med John Cusack på syra i ett hotellrum. Fångarna på fortet var läskigare. Snälla locka tillbaka sophögen Håfström med ett kasst filmmanus eller lite tjack så att jag kan låsa in honom i ett hotellrum… med en pistol.

Som plåster på såren körde vi en riktig biodag idag med två och en halv sedda filmer. Det fina med det berlinska biosystemet är att man bara behöver betala för en film. Sedan kan man springa hej villt mellan alla salonger och hoppas på det bästa. Först såg vi till August glädje ”The golden compass”. Pratande björnar och äckliga barn bjöds det på och vi gick sura ut från salongen in i den som låg mittemot. Där såg vi sista halvtimmen på en film med bland andra Kiera Knightly. Det var en riktigt gripande halvtimme som nästan fick Stellan och August att gråta. Theo sov. Vi såg tillräckligt för att kunna rekommendera filmen varmt. Synd bara att vi inte vet vad den heter. Se den och skriv gärna namnet till oss och vad som händer under de första 2/3 av filmen.
Den sista rullen vi hann med var ”Darjeeleng Limited”. Till skillnad från de förra filmerna var denna slutsåld. Efter att ha blivit bortchasade av betalande biokunder några gånger, fanns det plötsligt inga tomma säten. Vi stod och kände oss obekväma ett tag. Till slut satte vi oss ned i den hårda gången. Det gjorde inte det minsta. En Wes Anderssonfilm med Owen Wilson, Jason Schwarzman och Adrian ”Stellans nya kärlek” Brody lindrar all stjärtverk kan jag tipsa om.

Föresten, Stellan fick kicken.
Stick

Vad händer?

Neeej, nu är Stellan livrädd! jag ringde just min pizzeria, kocken var stressad och skulle ringa upp men fick ändå fram orden ”Du brauchst nicht mehr arbeiten”. Jag är inte säker på att det var det han sa men om det var det har jag fått sparken! Det skulle suga.
Förutom denna kris har det hittills varit riktigt kul att vara tillbaka, vi snodde med oss lite tjejer och en kille ned hit lagom till nyår, tjejerna bara en vecka men August ska bo med oss ett tag vilket kommer bli kul. Under min vistelse här i Berlin har jag förstått att det är mycket roligare att jävlas med varandra om man har publik, alltså är tre bättre än två. August är som jag mycket road av att brutalt såga saker men framförallt människor. Det kan dock leda till problem om han triggar mig för mycket så jag gör mig ovän med alla jag känner. Det skulle suga.
Efter alla dessa domedagsprofetior hoppas jag nått bra händer mig idag, ge mig gärna nått!

/Stellan
Livrädd men hoppfull