Snart smäller det!

Jag har tidigare klagat inför Stellan att det är så lamt och händelsefattigt i Norden nu för tiden. Annat var det på stormaktstiden när man inte viste om man var dansk, svensk, norsk eller rysk när man vaknade på morgonen! Det vore mycket mer intressant om Reinfeldt tog beslutet att "nu jävlar ska vi ha Norge tillbaka!". Detta medan rebellerna i Skåne vässade sina högafflar och satte kurs mot Drottningholm för att störta vår smått efterblivne kung. Gissa taggad jag blev när jag hittade den här artikeln:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1514813.ab

Bring it on! Nu får vi se vad våra fallskärmsjägare och amfibiesoldater går för! Fast det är i och för sig knappt värt att slåss för. Vadå... Blekinge? Halland? Det är ju i princip samma röra. De kommer på köpet med Skåne. Lite inlagd sill och fulla lajvare klarar vi oss nog utan. Det är bara att tacka och ge bort. Smörrebröd och smuggelsprit har aldrig varit närmre!
Theo

Lev på kanten!

De sista dagarna för mig i Berlin spenderades med vår finske vän Johan. Det vart fyra mycket fysiskt krävande dagar (kvällar) med hemgång vid åtta varje morgon. Stellan och jag hann därför inte visa så mycket av vår fina stad eftersom vi sov till tre varje dag. Men va fan, Berlin är ändå som vackrast på natten med nio becks och femton jäger shots i magen. Live on the edge.
”Edga” är föresten det återkommande temat med hela Berlinvisiten. Anlända på minuten till avtalade möten, mathandlingar som slutar på CENTEN för hur mycket pengar vi har på oss och lyckas tajma sista U-bahn med en minut tillhör vardagen och vi kan inte göra annat längre än att bara rycka på axlarna och acceptera att vi är centraleuropas bästa edgare.
På U-bahn i lördags när jag och Johan var på väg till flygplatsen kom vi helt plötsligt på att ”va fan, check in stänger ju om 20min”. Det är lugnt, vi tar en taxi, de snittar alltid 200 på 30-vägar. Inte denna gång. Vi hamnade i baksätet på en väldigt grå tant som, trots att vi satt och stirrade på hastighetsmätaren och kastade besvärjelser på henne, aldrig körde snabbare än femtio på helt toma vägar. Med tre minuter kvar tills check-in skulle stänga och 43min innan planet skulle gå lutade vi oss tillbaka för att erkänna vårt nederlag. Men då är plötsligt flygplatsen där. Vi hetsar den närsynta tanten som fan sista biten, kastar pengarna på henne och sprintar in i flygplatsen. Väl där blir vi missledda till easyjet istället för ryanair av förvirrade flygplatsvärdar men lyckas ändå hitta rätt efter några dyrbara minuter tilll. Väl där, 5min sena ber vi på våra bara knän att få bli insläppta i gaten. Tjejen bakom kassan är väldigt skeptisk till oss sluddrande svettiga svenskar men går till slut med på att ta emot våra väskor. Vi pustar äntligen ut och resten av människorna i köerna omkring oss apploderar.
Once you start living on the edge you will die on the edge.
Ta gärna åt er av detta och börja edga mer! Det sätter en härlig twist på vardagen. Det kan vara allt från att gå över gatan precis när bilarna får grönt, ligg med din chefs fru, strunta i att sätta väckarklockan eller gå på krogen med din pappas legg. Ha så kul i jul.
Theo

Last Hours

Orkar inte skriva något pretto avskedsbrev men har åtta timmar kvar tills mitt plan lyfter och jag är all set. Det är inte bara en speciell dag för att jag lämnar Berlin för ett par veckors semester över jul, jag har även laddat ner min första tyska raplåt. Detta är ett säkert tecken på att jag har blivit förtyskad de senaste fem månaderna. Är det bra eller dåligt?
Ska bära ut julgranen nu innan jag ger mig iväg, den luktar gott men jag misstänker att det mest skulle vara barr kvar av den när vi kommer tillbaka. Dessutom är det inte längre jul då. Nyår ska bli kul, måste prata med Marco på Weekend för att få tag på listplaceringar inför nyår, han brukar alltid bocka och buga när jag kommer så hoppas det går smärtfritt. Måste också ringa mitt jobb, önska god jul och säga att jag kommer tillbaka frisk och kry. sjukanmälde mig i fredags och har inte orkat ta mig i kragen och avsluta min lögn. Jag ringde just och dom älskar mig! Nu ska jag äntligen ge mig av. Tschüss!
/Stellan

Slö

Degade lite på internet efter jobbet och snubblade över det här.
www.borrmagazine.com/index.php?id=115

Working class hero

Äntligen en trevlig utekväll. Det är så lätt att glömma att livet inte är en fest efter ett halvår av just festande. Man glömmer så lätt det som är tråkigt. Det är som när man längtar efter den svenska sommaren, man minns bara de fina dagarna. De andra är ju inte sommar.
Apropå att längta så är det smidigt att man gör det mer ju närmare man kommer just det man längtar efter. Till exempel ett besök hemma i Sverige. Nu är det bara en vecka kvar till jag står i ett snöyrande Skavsta. Jag längtar.
/Stellan

Weinacht

Jag fortsätter att planera mitt liv så lite det går och det gör susen. Igår hann jag inte kolla mitt schema för att det helt plötsligt var en stressig, dum, tjock gubbe som var min chef. Eftersom jag är en plikttrogen ung man ställde jag klockan på halv 11 för att ringa och fråga när jag var tvungen att släpa mig ditt, inte alls! Du bist frei heute! Skönt med en ledig dag men inte bara det, jag och Theo är bjudna på Luciaparty hos den vänliga familjen Bornhauser. Jag hade helt räknat bort det men tackvare min ickeplanering löser sig allt. Jag älskar julen och julen älskar mig! I förrgår fick vi förresten få med en julgran hem.

/Stellan

Tankar i kylan

Alla tjatar om att svenska tjejer är så snygga hela tiden, det är sant men det gör en också rätt blasé. Nu sitter jag på tunnelbanan och är överlycklig bara för att jag har sett en riktigt snygg stjärt. Tack alla ni andra tyska tjejer som ger mig perspektiv. Kollade min facebook innan jag åkte, Theo har blivit av med sin mobil för andra gången vilket känns lite nostalgiskt eftersom det var det första som hände när vi kom hit. Nostalgi är töntigt. På tal om stjärtar så håller jag på att förfrysa min egen, men ser min spårvagn i ögonvrån. Hoppas den är varm.
/Stellan

Freitag!

Digitalism som är en electroduo med rätt mycket sång DJade på Watergate igår. Drag! Jag och Marc tokröjde och vart svettigare än tre spanska sommarknegare.
Apropå knegeri så är det Stellans stora intresse nu för tiden. Han har hängt på sin pizzeria till minst tolv varje kväll den här veckan och pallade inte hooka upp med oss andra när han hade slitigt klart igår.
Själv råkade ja tappa min mobil på dansgolvet och det var det sista jag såg av den. Det var den andra fimpade luren i Berlin för mej, av totalt fem under de senaste två åren. Hur håller man koll samt inte tar sönder sin mobil? Försökte leta runt lite på dansgolvet och hittade till slut en lur. Fast den var helt sönderstampad och inte min. Inget simkort hade den heller. Jag blev sur och gick ut med den och droppa den i floden. (Don´t ask). Men när den hade sjunkit en 10cm tändes den och jag såg den lysandes sjunka ner i mörkret. Ett tecken från mobilguden? Jag stod hypnotiserad i typ fem minuter och stirrade. Stirrade gjorde även folk omkring mig. Jag gick in igen.
Klockan sex slutar Stellan och ikväll tror jag faktiskt vi ska på hiphopklubb och crip walka lite till Sean Paul. Kolla in Digitalism.
Theo0O

Twin Peaks

Vi båda har vart rätt stissiga och haft allmän abstinens över att vi för tillfället inte har någon serie att plöja. Ända tills igårkväll då Stellan föreslog Twin Peaks. Fair enough, tänkte vi och kollade första avsnittet med skräckblandad förtjusning. Det är ju skitläskigt! Nu i dagsljus vågar vi ta andra avsnittet utan att hålla varandra i handen.

soft musik

här har ni en fet partylåt!
http://www.zshare.net/audio/52560623115310/ enjoy
/Stellan

Arbeiter

Nu är det officiellt, jag är en tysk knegare med 7 och en halv euro i timman som diskpojke på enpizza/pasta restaurant i berlin! det enda som är kvar är att på ett snyggt sätt i övermorrn meddela att jag ska bort ett tag över jul. men efter som vi pratar om tysklands mest kompetenta diskare så kan vi alla behålla vårt inre lugn. imorrn är jag ledig men sen jobbar jag hela veckan, ich bin ein Arbeiter! Küss/Stellan der Spülman

Glada miner!

”Snart har helgen vecka 48 tagit slut”. Måste säga att vecka 48 har varit en, so far, bra vecka. Vår vän Niklas Kamateros var här på visit och stack hem i tisdags och efter det bestämde jag och Stellan oss för att ha en vit vecka! Det har gått bra än så länge bortsett från i onsdags. Hursomhelst… Vi har börjat leta kneg! Vi kunde inte längre inte låtsas om att vi bara har tillräckligt för att precis kunna betala hyran om vi inte lägger pengar på NÅGOT annat. Vi skraffsa därför ihop varsitt tyskt CV och begav oss ut på gatorna. Vi pepprade ut dem till diverse ställen och hör och häpna, Stellan får napp direkt! Han är nu och provjobbar som pizzabagare! Jag är mycket stolt över frugan. Själv hade jag inte samma tur ute på fältet men fick istället ett upplyftande telefonsamtal från de snälla människorna på Scan i Sverige som vill spela in en till reklam när jag kommer hem över jul. Så om inte Stellan skulle börja baka hamburgare på pizzerian så håller vi oss nog flytande ett tag till. (Jag ska även fortsätta leta jobb för att inte mögla igen på dagarna).
Stellans lillebror Adam har föresten tagit körkort vilket även har peppat upp Stellan i brygga! Kommer bli en slirig jul för de där två misstänker jag.
Nu ska jag snart spela bandymatch och sedan ska vi se de rockande danskmännen i ”The floor is made of lava”.
Hurra!

Livrädd

Jag är livrädd! har inte tänkte på det så mycket men imorrn kl 12 ska jag provjobba i en tysk pizzarestaurant! låter lite mongo att vara livrädd men fuck, jag fattade knappt vad dom sa till mig när jag frågade om dom sökte folk, NEEEEJ! nu blir jag bara spattigare och nervigare för att jag skriver det här men jag hoppas jag får tillbaka mitt cool till imorgon.
om inte (som igentligen inte finns) så ska jag på en fet konsert och en hemmafest senare så jag kan tänka på annat. HILFE!/Stellan