Ett första intryck

Idag krängde jag mobiler på Östermalm och träffade en ny kollega. Han heter Poyan och är trevlig. Frågan är hur han sammanfattar mig. Jag tar skitlång lunch för att jag klantat mig och fått med bilnycklarna hemifrån Skogås och tvingas ta pendeln dit för att lämna dem. Sedan kommer finalen. Jag lånar hans telefon i 2 minuter och lyckas förväxla den med en kunds och raderar alla Poyans kontakter samt bilder på hans nyfödda dotter. - Hej, det är jag som är Stellan!

Tankar om livet en onsdag.

Jag är inte särkskilt kristen. Tycker helt enkelt inte det är värt att spendera en stor del av mitt liv på något som jag inte kan vara hundra procent säker på är sant. Jag tror rätt hårt på evolutionen. Anledningen till varför vi är som vi är beror på att vi har haft så pass lång tid på oss att anpassa oss. Vi ändrar oss i takt med vår fysiska omgivning. Enligt min mening skulle evolutionen kunna sätta igång att gå baklänges för vår del medan någon annan art långsamt sätter igång att ta vår plats i toppen av näringskedjan. Vi kan inte rå på den inverkan naturen har på oss. Varför tycker vi till exempel att något som är sött är gott? Varför är det skönt att känna en ljummen bris i ansiktet? Tänk om det långsamt sker små förändringar omedvetet inom oss? Om vi till exempel om hundra år på grund av klimatförändringar, har fått en två grader lägre kroppstemperatur. Det kanske skulle innebära att vi tycker väldigt mycket om att bada i femtongradigt vatten. Vi skulle kanske tycka det var så pass skönt att sitta i ett badkar med femtongradigt vatten att vi efter ett tag uppoffrar en timmes sömn varje dag åt den sysslan. Trehundra år senare har vi så svårt att motstå femtongradigt vatten att vi belåtet hasar ner på mage i en vattenpöl när vi får syn på en på gatan. Vi börjar spendera mer och mer tid i femtongradigt vatten och efterhand består våra hem och liv till större delen av det. Våra kroppar anpassar sig ytterliggare och femhundra år senare ålar de första människorna ner i närmsta hav där de blir kvar. Gälar utvecklas och PLUMS! Människornas tid ovan jord är förbi.

T

Ramadan

Om två timmar och tjugiotvå minuter får jag äta igen, jag har inte ätit på 5 dygn. Anledningen till att jag och min bror levt på en halvliter juice och en buljongtärning om dagen i fem dagar är vag. Det har känts lite som ett vad men inte varit det och inte heller har det varit soft. Jag har suttit i biosalonger och luktat på godisar, googlat hundratals recept på hamburgare och grillspett, till vilken nytta? Ingen vet. Men om mindre än 3 timmar får jag äntligen käka nått gott igen. Satan va nice det ska bli. Min bror gick just och la sig, men innan försäkrade han sig om att jag ska väcka honom vid tolv för en saftig nattamacka!
/S

Theo är en feg skåning

Så här går det när man hetsar en trött och hungrig Theo bakom ratten i Skåne.

Årets första grillrunda

var ingen besvikelse.


Det var Doktor Boklund i Jarlaberg som ordnade maten men det var resan dit som var mest spännande. Den innefattade hot till polisanmälan av en vårtig tant i ett fönster och en full permobilförare som rejsade ner i ett dike några minuter senare. Tydliga vårtecken.

T

Dåligt packad

Efter ett drygt dygn i Båstad börjar jag förstå att jag packade rätt dåligt inför tre dagars trädgårdsarbete här nere. Jag tog med mig min mammas lilla stereo och kände mig väl förbered inför vistelsen. Men när jag så här i efterhand varken hittar kalsonger, strumpor eller extra t-shirts i min väska känns det lite tveksamt.
/S

Vilse i Medelpad

Jahap, nu har vi tydligen retat upp någon stor lantisgud för vi har lyckats hamnat i Borås och inte Båstad. Aja så länge vi inte behöver övernatta i grannbyn Sexdrega så ska det nog ordna sig.

Köttkulla...

...passerade vi just.

Tankar på väg mot Båstad

Jag och Theo sitter i hans familjs sköna Saab på väg till deras landställe i Båstad. Vi passerade just Mjölby och snackade lite om alla små svenska städer som man tror sig hört talas om och i bästa fall kan placera hyffsat på en kasta. De är så opersonliga, de har alla en liten gata som går genom staden med ett HM, Stadium, nått livet kafé med mackor som de brer för mycket smör på och ett visset system bredvid Apoteket och Konsum. Är vi bara fördomsfulla stockholmare eller är det så på riktigt? Ingen av oss riktigt vet.
/S

Piratfilmkväll

Jag kom över den nya X-men filmen ”X-men origins: Wolverine” i Peking. Den ska ha världspremiär den första maj och enligt CNN är FBI upptagna med att spåra källan som gjort att kopian läckt ut på svarta marknaden. Mig förlorade 20th Century Fox inga pengar på eftersom jag ändå inte hade gått och sett den på bio. Jag var glad att jag såg den hemma av två anledningar. Den första var att filmen sög. En bedrövlig historia om hur det gick till när den lamaste av alla x-men blev till. Några fler andra ointressant karaktärer slängdes in för att side-kicka Wolvereine och två fyllon stod för manuset. Den andra anledningen var att filmen var långt ifrån färdiggjord. Någon måste gått in i redigeringsrummet och snott filmen medan teamet var på lunch. Detta var mycket underhållande eftersom det på många ställen i filmen inte fanns några specialeffekter än. Allt såg sjukt fattigt ut och ofta såg man snören som satt fast i skådisarna när de hoppade runt. Allt och alla som var datorgjort var av silver vilket gjorde att den förmodligen på bio spektakulära slutstriden var lite svår att greppa. Hoppas resten av filmerna jag köpte är av samma kvalitet.

T

Mogen man

Nu har jag plötsligt fyllt 23. Det känns helt okej men det är dags att jag hittar på nått kul med mitt liv. I sommar hoppas jag på en hel del festfixande och roliga projekt.
Apropå åldrande och mognad, när jag för ett par veckor sen var på IKEA med min syssling och handlade lampor och sånt lyckades jag få med mig två växter i krukor. Var mäkta stolt och nöjd med att de suddade bort en hel del sunkig ungkarlsfeeling ur lägenheten. Tyvärr klarade de sig inte så länge. Jag tror jag talar för de flesta när jag säger: Blommor är skit!
/S

Kantlivet är tillbaka!

Fredagen den 3e april satte min reskamrat Elliot klockan på 02:30 varpå vi gick och la oss. Klockan 03:45 väcker han mig helt panikslagen. Nu var det bara att ringa en taxi och dra på sig det man hittade. Vi satt och fnittrade nervöst nån minut i taxin innan vi somnade och vaknade upp ikapp med schemat men 1400kr fattigare på Skavsta. Efter lite virr på flygplatsen hittade jag en polis som hjälpte mig fixa mitt andra rosa pass här i livet, det gjorde mig 980kr fattigare men hundra procent lättad. Efter det gick allt som på räls och plötsligt befann sig tre svenska killar i den tyska staden Mannheim. Efter lite beslutsångest beslöt vi att åka till Frankfurt på warm-up inför Festivalen Time Warp, som var vårt mål med resan. Väl där ångrade vi oss inte...
/S

Maoaoao

Sticker på choppsticksmugglarträff/nudelpinigs i Peking nu. Är tillbaks om en vecka. Ni haaao!


T

Resfeber

Den första gången jag och Theo reste tillsammans åkte vi till England för att besöka vår gemensamma värdfamilj i den lilla engelska staden Leighton Buzzard. Besöket var mycket angenämt och vi båda lämnade bokstavligt talat gråtande kvinnor efter oss när vi bakfulla begav oss mot flygplatsen. I bilen började det gå upp för oss att vi nog skulle missa planet vi inte ville missa, våt plan hem. Dock var vi båda för stolta för att våga erkänna detta till våran snälla husfar som skjutsade oss hela vägen till flyget. Så vi gjorde vårt bästa, sprang som galningar och missade planet. Bara att boka nästa flight som avgick från Luton Airport 12 timmar senare för att en obekväm och ovälkommen nattgäst på flygplatsen vakna upp och förstå att Theo bokat om flighten till fel datum. Eftersom vi använt de sista slantarna av barnbidraget på de nya biljetterna var det nu dags för mig att börja gråta. Mina tårar smälte kvinnan bakom disken som bokade om våra biljetter för en struntsumma. Jag har aldrig vart så glad över att borda ett plan.
/S

P.S. I bästa fall blir jag ännu gladare imorrn. Upptäckte just att mitt pass gick ut för fyra månader sen. Imorrn blir det därför Skavsta polisstation klockan 05:00 imorgon bitti för att fixa ett provisoriskt rosa pass. Resfebern ha satt sina klor i mig!

Inlägg som hårdvara

Mitt inlägg om den stora ormen som jag skrev ihop för ett tag sedan blev publicerat i City igår vilket var skoj. Tyvärr var det "City Lund/Malmö" av någon anledning så vi här uppe fick vi inte läsa den på riktigt. Med på riktigt menar jag typ i tunnelbanan, för läsa den kan man om man klickar på den här adressen och bläddrar till sida nio:

http://convoy.city.se/flipper/MLC/index.php?datum=2009-04-01

(Eller skrollar ner lite men det är inte lika kul)

T

Den vita kackerlackan

I fredags hände riktigt mycket saker, jag vaknade tidigt och skjutsade min bror till jobbet. Efter det tog jag hans skraltiga BMW till Sickla och tjackade sprit och en bärbar telefon åt mormor och morfar. När jag hoppar in i bilen för att leverera varorna går nått riktigt snett, bakhjulet ramlar av. Klassiskt BMW-fel…? För att få hjälp att flytta åbäket letar jag rätt på en svettig helskäggsvakt på SIBA. Dåligt moove. Vakten lägger armarna i kors när han ser vad jag åstadkommit och säger: Bärgare, grabben, bärgare. Är det nått som inte händer är det att jag bärgar en bil värd 2000kr. Tur i oturen, bilen pajar tio meter från Claes Ohlsson. Springer upp, köper en domkraft, hissar bilen, hör vaktens klagosång, får inte hjälp, hatar aset, ger upp. Men efter mer tjat om bärgare återfår jag snabbt motivationen, springer upp till Claes och med hjälp av ett fälgkors och två slöa snickrare flyr jag den lönnfete vakten och beger mig vidare mot nya äventyr.
/S