tisdag 25 september 2007
söndag 23 september 2007
Karate
Vill börja med att säga att jag är bakfull som ett fult litet ägg och att jag igår gick plus minus noll genom att supa bort min svinsnygga rosa kavaj och få med mig ett lysande bord hem!
Som du förstår var det en galen kväll igår. Det började med Johnossikonsert och vilt röj i publiken, efter det spelade jag och min vän Theo in en karaokemusikvideo i ett Nokiatält med fjuniga försäljare. Efter det ville vi skaffa nya vänner, vi började lätt och satsade på två halvsnygga tjejer i 18års-åldern. Det gick väldigt bra med tanke på att ingen av oss fyra var intresserade av varandra. Vi slösade säkert bort 20 min på dom för att sen komma till pudelns kärna: Planka VIPen!
Alltid löjligt lätt. Theo pressar, som vanligt, in sig före mig i nått perfekt hål/springa som jag hittat. Mitt problem är att när jag hittar nått sånt ställe står jag bara där med förhöjd puls och drömmer om hur grymt det skulle vara att testa, men ensam händer det inget. Jag bara står där och dreglar. Tur att jag har Theo!
Väl inne går jag fram till baren för att köpa öl, beställer och får mina två Coronas. Till min stora glädje glömmer tjejen att ta betalt! Sånt händer inte ofta. Jag var redan glad som en norsk för att ha lyckats smita in på en cool kändisfest i Berlin och hamnade i extas av gratis öl. Det är nu jag hittar min lampa. Full och överlycklig stapplar jag fram till ett lysande Corona-bord (dom är nån slags söt sponsor för kvällen verkar det som). Hur som helst sitter jag helt plötsligt mitt emot några balla kulturjournalister med ett lysande bord emellan oss. Som det ser ut nu kommer jag tyvärr inte ihåg vad vi pratade om men jag fick hans email av nån anledning så ska försöka få iväg några ord och hoppas det var nått kul han skulle hjälpa mig med.
Tog just en rond i lägenheten i ett sista desperat försök att hitta min kavaj och hittade journalistens visitkort. Det visade sig att han jobbade på ett skivbolag och inte en tidning, där ser man. I vilket fall så hittade jag inte min kavaj men är för bakfull för att det ska kännas jobbigt. Däremot kommer jag om några timmar vara svinsur över mina hörlurar som låg i den.
Sen var det dags för nått som min storasyster kanske kommer finna lite pinsamt eftersom hon är bekant med Oskar Bonde(Ossi i Johnossi), men jag gjorde mitt bästa. Själva VIP-tillställningen är placerad i ett cirkustält men det finns också en utomhusdel där Theo till sin stora glädje har hittat Johnossi och vänner. Nu är det han som är feg och Stellan som vågar. Deras svenska polare är lönnfeta och korkade svennar som säger till mig att ”Nej ta inte den stolen, där satt John för 5 minuter sen…blablabla”. Okej-jag-flyttar-mig-när-han-kommer-försöket funkar inte och tjockisen börjar bli otrevlig. Jag svarar med samma mynt och till slut känner jag mig tvungen att kolla med John, som har satt sig i en annan stol, om han verkligen vill ha tillbaka sin plats. Det vill han inte och jag känner mig nästan nöjd. Men för att toppa presenterar jag mig som min systers lillbror för Ossi och meddelar honom att hans kompisar är riktigt petiga och har en tråkig stil. Jag vet inte varför, men han verkar inte så intresserad så jag tackar för en bra show tidigare och drar mig undan.
Efter det går jag till baren och beställer två Redbull vodka och förstår plötsligt att jag inte hade tur förra gången, utan att det är gratis bar. Lyckorus igen! Ser till att få två extra starka och drar med mig min vän. Sen raggar jag lite på två medelålders homosexuella kvinnor, dom verkar roade så jag fortsätter ett tag till. Efter det vet jag inte vad som händer mer än att jag har smugglat lampbordet ut ur cirkustältet och springer på ett fält med den i famnen och försöker komma därifrån. Plötsligt står jag framför vår port utan nyckel, vet inte hur många sparkar, dyrkningsförsök eller grannar jag ringer med porttelefonen. Plötsligt släpper dock Theo in mig, vet inte varför han väntade en kvart men äntligen kan jag somna med mitt lysande bord bredvid sängen.
/Stellan Stephenson
Som du förstår var det en galen kväll igår. Det började med Johnossikonsert och vilt röj i publiken, efter det spelade jag och min vän Theo in en karaokemusikvideo i ett Nokiatält med fjuniga försäljare. Efter det ville vi skaffa nya vänner, vi började lätt och satsade på två halvsnygga tjejer i 18års-åldern. Det gick väldigt bra med tanke på att ingen av oss fyra var intresserade av varandra. Vi slösade säkert bort 20 min på dom för att sen komma till pudelns kärna: Planka VIPen!
Alltid löjligt lätt. Theo pressar, som vanligt, in sig före mig i nått perfekt hål/springa som jag hittat. Mitt problem är att när jag hittar nått sånt ställe står jag bara där med förhöjd puls och drömmer om hur grymt det skulle vara att testa, men ensam händer det inget. Jag bara står där och dreglar. Tur att jag har Theo!
Väl inne går jag fram till baren för att köpa öl, beställer och får mina två Coronas. Till min stora glädje glömmer tjejen att ta betalt! Sånt händer inte ofta. Jag var redan glad som en norsk för att ha lyckats smita in på en cool kändisfest i Berlin och hamnade i extas av gratis öl. Det är nu jag hittar min lampa. Full och överlycklig stapplar jag fram till ett lysande Corona-bord (dom är nån slags söt sponsor för kvällen verkar det som). Hur som helst sitter jag helt plötsligt mitt emot några balla kulturjournalister med ett lysande bord emellan oss. Som det ser ut nu kommer jag tyvärr inte ihåg vad vi pratade om men jag fick hans email av nån anledning så ska försöka få iväg några ord och hoppas det var nått kul han skulle hjälpa mig med.
Tog just en rond i lägenheten i ett sista desperat försök att hitta min kavaj och hittade journalistens visitkort. Det visade sig att han jobbade på ett skivbolag och inte en tidning, där ser man. I vilket fall så hittade jag inte min kavaj men är för bakfull för att det ska kännas jobbigt. Däremot kommer jag om några timmar vara svinsur över mina hörlurar som låg i den.
Sen var det dags för nått som min storasyster kanske kommer finna lite pinsamt eftersom hon är bekant med Oskar Bonde(Ossi i Johnossi), men jag gjorde mitt bästa. Själva VIP-tillställningen är placerad i ett cirkustält men det finns också en utomhusdel där Theo till sin stora glädje har hittat Johnossi och vänner. Nu är det han som är feg och Stellan som vågar. Deras svenska polare är lönnfeta och korkade svennar som säger till mig att ”Nej ta inte den stolen, där satt John för 5 minuter sen…blablabla”. Okej-jag-flyttar-mig-när-han-kommer-försöket funkar inte och tjockisen börjar bli otrevlig. Jag svarar med samma mynt och till slut känner jag mig tvungen att kolla med John, som har satt sig i en annan stol, om han verkligen vill ha tillbaka sin plats. Det vill han inte och jag känner mig nästan nöjd. Men för att toppa presenterar jag mig som min systers lillbror för Ossi och meddelar honom att hans kompisar är riktigt petiga och har en tråkig stil. Jag vet inte varför, men han verkar inte så intresserad så jag tackar för en bra show tidigare och drar mig undan.
Efter det går jag till baren och beställer två Redbull vodka och förstår plötsligt att jag inte hade tur förra gången, utan att det är gratis bar. Lyckorus igen! Ser till att få två extra starka och drar med mig min vän. Sen raggar jag lite på två medelålders homosexuella kvinnor, dom verkar roade så jag fortsätter ett tag till. Efter det vet jag inte vad som händer mer än att jag har smugglat lampbordet ut ur cirkustältet och springer på ett fält med den i famnen och försöker komma därifrån. Plötsligt står jag framför vår port utan nyckel, vet inte hur många sparkar, dyrkningsförsök eller grannar jag ringer med porttelefonen. Plötsligt släpper dock Theo in mig, vet inte varför han väntade en kvart men äntligen kan jag somna med mitt lysande bord bredvid sängen.
/Stellan Stephenson
fredag 14 september 2007
hej
vi har just bytt nummer med Peter Lodahl. Han är dansk tenor och har pratat med kungen faktiskt. http://www.gripsholmsslott.se/images/200.1a3366210de661ad20800048541/060904+HMK+G%C3%B6sta+Winberg+Award+Peter+Lodahl+BRUNO+EHRS+280+233.jpg
Han ringde oss precis. Han verkar snäll.
Han ringde oss precis. Han verkar snäll.
onsdag 12 september 2007
Nej
försöket att sno ett spar skor var inte medvetet och jag ska köpa dom(dom står kvar i butiken!) så sluta oroa er! /Stellan
torsdag 6 september 2007
Hård vardag
Nu har vi äntligen skaffat oss en vardag och dagarna flyger fram snabbare Sivert Öholm på sina nya fillingar. I snart två månader har vi nu gjort Berlin och vi trivs i vår nya lägenhet som vi hyr på vårt eget lilla sätt, har inte betalat en krona till stackars Holger. Han är radikal buddist eller hinduist (vilken gud är det man hejar på när man läser Bahavad gita? Svar uppskattas). I vilket fall så har han ett 30 tal bilder och tavlor på väggarna föreställande finurliga kineser som klappar kossor och även en liten bön/meditations hörna men bilder på glada skäggiga män i lakan. Nog om honom. På tal om skäggiga män var Stellan idag och fixade sina förfallna gaddar hos mannen som inte bara är tandläkare men även musiker! Killen gjorde ett djupt intryck hos Stellan med sin überarroganta stil. Detta innefattar 5min långt bråk på mobilen med sin svenska snickare, medan Stellan låg och dreglade med kramp i båda käkmusklerna. Istället för att be Stellan om ursäkt mumlar han att alla svenskar är klantskallar men förtydligar att han inget illa menat. Han fortsätter sedan att trollbinda Stellan genom älskvärd manschauvinistisk stil mot sina tre rädda sköterskor. Detta hindrade dock inte hans effektivitet; inklusive mobilsamtal var han efter röntgen klar med två hål på en kvart. Personligt rekord för den professionelle tandläkarpatienten Stellan. Tåls att tillägga är att Stellan förra tandläkarbesök gick på 3.5lakan. Denna runda var, tack vare EU insurance card, gratis. Så nästa gång det börjar strama i gommen, ta en tandläkarcharter till Stellan och Theo!
Annars flyter Berlinervardagen på med allt den har att erbjuda, inklusive diverse (o)trevliga händelser, som kan läsas nedan.
Senast idag gav sig Stellan på ett ”omedvetet” och misslyckat försök att smyga ut ur en affär med nya dyra skor på fötterna och ett gammalt mögligt par i skolådan han ville lägga undan i disken. Skamligt men sant.
En solig eftermiddag blir Theo den lille vanten intacklad i en krimskramslåda av en rattfull barnvagnsförare som kort därefter kör sin unge med ögat före i en markis. Avkomman verkar dock luttrad och gnyr endast lite.
Vår vän Stellan till sin egen förnöjelse lyckats mobba ut den 19 årige Nils från sin tyskagrupp… en dag var pojken med matlådan spårlöst försvunnen. Stellan hävdar sin oskyldighet.
Stellan uttrycker åter igen sin uppskattning och vänskap till Theo genom använda stackarn till som försökskanin till riskabla och ibland även livsfarliga plankningsförsök när hans eget mod, efter fem minuters noggrann planering, plötsligt sviker. Senast i lördags tvingade Stellan in en tveksam och sparvig Theo genom ett hål som enligt den förstnämnde är ”alldeles för litet för mig!”. När Stellan märker att han inte behöver trycka allt för hårt på Theos bak tar hjälten mod till sig och ålar själv igenom och yttrar sedan stolt ”vad var det jag sa?”
Stellan har dock även goda sidor, när Theo som vanligt vrider intresserat på nacken så fort en lodis brölar i tomma intet, väser han (i beskyddande syfte) ”Ge fan i att locka hit lodisar, jag dricker ju kaffe pappskalle!”
Grabbarna har sedan inflyttningen i deras första ungkarlslya, bokstavligen BRILJERAT med matlagningen med rårakor, carbonara, potatisgratäng, grönsaksköttfärsröra, rödbetspotatismos och mycket att annat exotiskt! Dock var gårdagens köttfärslimpa en rent ut sagt sorglig historia.
En sen kväll på uteliggarnas Grand Hotel, U-bahnhof Kottbusser Tor, bevittnar vi en uppgörelse i undre världen mellan två topprankade hoboes om vem som är nummer ett. Slutligen knockar den utseendemässigt mer erfarne sin motståndare med ”youre only a sad alcoholic! Im not a fucking alcoholic! Im a fucking junkie man! Im artist!”. Han sliter i några strängar på den andres fyrsträngade gitarr, tappar balansen, ramlar ner för trappan och löper bort från platsen.
Thats all for now. Be well
Annars flyter Berlinervardagen på med allt den har att erbjuda, inklusive diverse (o)trevliga händelser, som kan läsas nedan.
Senast idag gav sig Stellan på ett ”omedvetet” och misslyckat försök att smyga ut ur en affär med nya dyra skor på fötterna och ett gammalt mögligt par i skolådan han ville lägga undan i disken. Skamligt men sant.
En solig eftermiddag blir Theo den lille vanten intacklad i en krimskramslåda av en rattfull barnvagnsförare som kort därefter kör sin unge med ögat före i en markis. Avkomman verkar dock luttrad och gnyr endast lite.
Vår vän Stellan till sin egen förnöjelse lyckats mobba ut den 19 årige Nils från sin tyskagrupp… en dag var pojken med matlådan spårlöst försvunnen. Stellan hävdar sin oskyldighet.
Stellan uttrycker åter igen sin uppskattning och vänskap till Theo genom använda stackarn till som försökskanin till riskabla och ibland även livsfarliga plankningsförsök när hans eget mod, efter fem minuters noggrann planering, plötsligt sviker. Senast i lördags tvingade Stellan in en tveksam och sparvig Theo genom ett hål som enligt den förstnämnde är ”alldeles för litet för mig!”. När Stellan märker att han inte behöver trycka allt för hårt på Theos bak tar hjälten mod till sig och ålar själv igenom och yttrar sedan stolt ”vad var det jag sa?”
Stellan har dock även goda sidor, när Theo som vanligt vrider intresserat på nacken så fort en lodis brölar i tomma intet, väser han (i beskyddande syfte) ”Ge fan i att locka hit lodisar, jag dricker ju kaffe pappskalle!”
Grabbarna har sedan inflyttningen i deras första ungkarlslya, bokstavligen BRILJERAT med matlagningen med rårakor, carbonara, potatisgratäng, grönsaksköttfärsröra, rödbetspotatismos och mycket att annat exotiskt! Dock var gårdagens köttfärslimpa en rent ut sagt sorglig historia.
En sen kväll på uteliggarnas Grand Hotel, U-bahnhof Kottbusser Tor, bevittnar vi en uppgörelse i undre världen mellan två topprankade hoboes om vem som är nummer ett. Slutligen knockar den utseendemässigt mer erfarne sin motståndare med ”youre only a sad alcoholic! Im not a fucking alcoholic! Im a fucking junkie man! Im artist!”. Han sliter i några strängar på den andres fyrsträngade gitarr, tappar balansen, ramlar ner för trappan och löper bort från platsen.
Thats all for now. Be well
Hård vardag
Stellans berömda potatisrödmos
Sixten, Rasmus söta unge
Stellan, Theos söta nakna snickare
Utmobbad
Barnvagnsfyllo
"Tandläkaren som också gör musik"
söndag 2 september 2007
Vad vi gör
Vet att ni inte vill något hellre än å veta hur vi luffsar genom vår Berlinska vardag så här kommer ett smakprov.
Vi gör ingenting! Mindre abstinens… Stellan sitter för tillfället å täljer på sin egen arm med en rostig morakniv med tomma ögon medan Theo biter på tånaglarna som vuxit upp till knäna likt ett par aladinskor strl 75.
Idag är den första lördagen som inte ackompanjeras av the backwardsman som hela dan stått å hytt med näven mot oss nere på gården. Det skulle vi utnyttja på bästa sätt.
Stellan ställde klockan på 9 för att bryta cirkeln med sovmorgon till mellan 2 och 4 varje dag.
Båda hoppade ivrigt upp och satte igång med yogan efter den dagliga morgonkramen, åt upp sin gröt och spenderade resten av dagen genom att gå på museer, gallerier, söka jobb, läsa Nietzsche, integrera med tyskar och annat vardagligt…
Inte helt sant. Stellan ställde faktiskt klockan på nio men… vaknade med ett skrik AAH! (Stellan vaknar alltid med ett skrik), snoozade till 10, krälade upp till halv 11, slog Theo i huvet med en petflaska till han öppnade ögonen, tog honom i fötterna och släpade honom över parketten in i köket, öppna Theos mun, hällde ner mjölk och müsli, tog tag i hakan på stackarn och tuggade åt honom tills munnen var tom.
Nu några timmar senare har vi hunnit med två avsnitt Sopranos och även ringt runt lite till bla biografen vi planka igår på jakt efter hemnycklarna som misslades någon gång under kvällen. Ikväll ska vi festa! Ni hör av oss igen tidigast måndag.
Püss und Kräum
Vi gör ingenting! Mindre abstinens… Stellan sitter för tillfället å täljer på sin egen arm med en rostig morakniv med tomma ögon medan Theo biter på tånaglarna som vuxit upp till knäna likt ett par aladinskor strl 75.
Idag är den första lördagen som inte ackompanjeras av the backwardsman som hela dan stått å hytt med näven mot oss nere på gården. Det skulle vi utnyttja på bästa sätt.
Stellan ställde klockan på 9 för att bryta cirkeln med sovmorgon till mellan 2 och 4 varje dag.
Båda hoppade ivrigt upp och satte igång med yogan efter den dagliga morgonkramen, åt upp sin gröt och spenderade resten av dagen genom att gå på museer, gallerier, söka jobb, läsa Nietzsche, integrera med tyskar och annat vardagligt…
Inte helt sant. Stellan ställde faktiskt klockan på nio men… vaknade med ett skrik AAH! (Stellan vaknar alltid med ett skrik), snoozade till 10, krälade upp till halv 11, slog Theo i huvet med en petflaska till han öppnade ögonen, tog honom i fötterna och släpade honom över parketten in i köket, öppna Theos mun, hällde ner mjölk och müsli, tog tag i hakan på stackarn och tuggade åt honom tills munnen var tom.
Nu några timmar senare har vi hunnit med två avsnitt Sopranos och även ringt runt lite till bla biografen vi planka igår på jakt efter hemnycklarna som misslades någon gång under kvällen. Ikväll ska vi festa! Ni hör av oss igen tidigast måndag.
Püss und Kräum
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
