Var inte för possitiv din jävel

Står och sliter på jobbet och plötsligt ringer telefonen, sträcker mig blixtsnabbt och då kommer det, ett sorgligt smärtsamt hugg i ryggen. Och i ett jehu har man dragit på sig en tredje gradens atbetsskada. Men det är förhoppningsvis som Theo svarade mig igår. Han undrade vad satan busschauffören höll på med när bussen hade studsat fram några stationer med oss på och jag hurtigt svarade "Nån gång ska ju vara den första". "Kanske det, men fan också den sista".
/S

Inte nöjda

Vi tänkte gå på Batmanpremiären här i Berlin och se filmen före alla andra, berätta slutet och schweina oss som fan. Det gick åt skogen för idag upptäckte vi att den redan har haft premiär hemma i Stockholm och att det av någon anledning dröjer nästan en månad tills den släpps här. Vilket JÄVLA SLARV!

Lägen(ny)heter

Strax efter klockan åtta stack Stellan in sitt lurviga huvud och undrade om inte jag också var väldigt pigg. Nej. Några timmar senare gav jag med mig och sitter nu och lurar på balkongen.
Det blev alltså ordentligt med sömn, andra natten i vår nya lya. Vi hyr den i sex veckor av en halvmexare som har stuckit på pinata-vm tror jag. Lägenheten är i alla sehr schön. En stor tvåa näst högst upp med schwainigt nice balkong. Den är nyrenoverad, helt vitmålad med vita möbler och när vi äter frukost på balkongen i 27 grader för man tydliga medelhavsvibbar.
Det är rätt kul att alltid hyra i andra hand av folk man inte känner. Man lever deras hemmaliv på något sätt. Först bodde vi hos wannabe indiern Holger vars lägenhet var söndersmyckad med glada kor, tjocka gurus och böntempel. Jag tror hans säng var ett bord med avsågade ben och endast en duk på. Lite fakirstil. Sedan bodde vi i mugg-Svens etta med mögel på väggarna och knarkare som strök runt utanför fönstret. Dock runt hörnet från vår favvoklubb ”Watergate” vilket vägde upp en del. Den tillvaron slogs vi med i ett par månader och flyttade sedan till Harzerstrasse 3. Så som vi bodde där kan jag undra om jag någonsin kommer få bo igen. Plats var något det lesbiska paret som vi vanliga fall bodde där, inte saknade. 110 kvadrat, två balkonger, tokfräscht osv. Alla lägenheter vi haft har även legat i centrala Berlin med gång eller cykelavstånd till allt vi vill komma åt. De har även legat i lite olika delar av stan. Dock alltid i östra Berlin eftersom väst inte har så mycket spännande att bjuda på. Nu bor vi i stadsdelen Friedrichshain som vi inte är helt hemma i. Det har i alla fall börjat bra med en hel del berlinska pinglor och morrande bilar som Stellan ylar efter och ikapp med.
Klart och betalt.

Theo

Uppe med tuppen

Jag visste att det inte var helt ofarlig att sätta mobilen på ljudlös när jag somnade in för en powernap klockan halv tio. ”Bulleri bulleri bock farlig jag sa och farlig det va” nu är klockan 07:55 och jag är pigg som en mört och glad som en lärka. Men hur länge håller det i sig när man tittar ut på gatan och känner sig som den enda överlevande i en domedagsfilm?

/S

Ingen fara

Ytterst kryptiskt litet inlägg av Stellan. Tur att ni har mig som är en av de få som kan tyda honom. Det Stellan försökte få fram var att han vaktade sin plånbok med (under)livet. Han var mycket nöjd över denna ordvits i taxin igår natt. Under sena timmar och med några Pilsator i maggen händer det att Stellan uppför sig som någon sorts vitsig Fader Fora.
Nu är det däremot lugnt och tyst. Stellan ligger och sover vilket även jag ska göra någon timme för att ha ork att göra något av fredagkvällen.
Hehelevetete vad varmt det har blivit föresten!

Theo

Sista slantar

Nu har vi inga mer pengar. Då är det lönlöst att ha en trasig plånbok. Trots detta vaktar jag den vid mitt liv.

/S

Fel

Igår när jag satt på bussen kom det på en rakad rockare med bandage på ena armen och fullt gips på andra. Inte så spännande i sig men det var då jag såg hans hund. Den hade till att börja med helt enorma bröstvårtor och en hund har ju typ tio vilket också är rätt spooky. Det läskiga var dock att två av vårtorna var täckta med bandage. Vad sambandet mellan mannens skador och hundens är känns svårt att lista ut men jag kom fram till att vad det än är så måste det vara riktigt fel.

/Stellan

Karma

I morse var det soligt och fint, humlorna surrade runt blommorna i gräset och en efter en sögs de in i gräsklipparen för att till slut hamna i uppsamligspåsen. Döda eller levande. Det är inte av sadistiska skäl detta sker utan det går helt enkelt inte att vänta ut varenda humla som kommer i ens väg när man ska klippa tusentals kvadratmetrar gräs. Idag fick dock humlorna en redig revansch.

Senare på dagen börjar det regna och medan jag klipper det hala gräset får jag syn på en riktigt snygg tjej som till min stora glädje ger mig ett fint leende. Det blev en kortvarig glädje, för över samma påse som så många humleliv har tagit slut faller jag handlöst ner i det blöta gräset. Plötsligt ville jag ingenting annat än att vara just en död humla.

/Stellan

Att ta kol på sin far

Fredag kväll

Svingod middag med pappa och två, plötsligt, fyra tjejer och vin.
Bar med bruna tequilashots i överflöd.
Tvärstopp vid fyra och snabbt taxi hem.

Lördag

Upp två.
Går in till city och flanerar till sju.
Snabb taxi hem.
Krånglig tunnelbana till restaurang helt utan ljus.
Filosofi och öl på en bänk.
Anländer till hemmafest samtidigt som fem snälla poliser.
Döner vid halv sex.
Halv kurztrecke tills taxibilen går sönder.

Söndag

Upp ett.
Wolfgang Tillmans fotoutställning.
Kaffe och glass hos kompis.
Sliskiga drinkar och gott vin på 200meters höjd.
Två söta norskor.
Bögklubb.
Somna fem.

Måndag
Upp sju!
Jobba hela dan.
Fader avliden 18:23.

/Stellan

Björnen är lös

Stellan sade att han hade läst på tunnelbanan att de ska sälja isbjörnen Knut. Knut är Berlins maskot. Som den där noshörningen på Kålmården som dog fast internationell kändis. Han har fans över hela världen och har livvakter och freaks kommer hit från överallt för att stirra på honom. Men nu ska han säljas vilket orsakar ett jävla liv. Jag kan förstå dem. Alltså inte de som för ett jävla liv utan de som vill sälja björnen. Tydligen kan de få ett x antal miljoner euro för den vilket låter som bra pengar för en rutten björn.
När han var liten var han vit och fluffig men nu har han odlat kagge, är deppig, brun och råäcklig eftersom han bor i lera. Äääh, vem kommer sakna honom? Sälj honom på Ebay eller tvätta och stoppa upp honom.

Jag sticker föresten iväg en vecka i morgon. Ska vara innebandyledare för tyska äckelbarn. Ska jaga dem tills de gråter. Nädå jag gillar barn. Jag kommer hur som helst vara lite absent men Stellan kommer säkert hålla fanan högt och pumpa femton inlägg per dag tills jag kommer tillbaka, rehabad och fräsch. So long!

Theo

Cykeltjaffs

Att cykla i Berlin är asbra. Det det finns typ två uppförsbackar i hela stan men massor av nedförbackar. Inte som i Stockholm där man måste leda cykeln vart man än ska. Dåligt med cykelvägar har de där också.
Här kan man köpa snodda cyklar jättebilligt på loppisar. Jag har inte riktigt bestämt mig om det är omoraliskt att köpa en snodd cykel. Det är ju inte jag som har snott den men å andra sidan stöder jag ju cykeltjuvarna när jag köper deras snattade bikes som någon stackare någonstans går och saknar. Kanske inte är ok. Jag och Stellan har i alla fall fyra cyklar. Alla är trasiga. Framdäcket på min sopiga guldcykel exploderade för ett tag sen. Men sen, i förrgår överraskade Stellan med att byta slang och laga min hoj. Som en födelsedagspresent (fast jag fick betala slangen själv). Tyvärr visade det sig när vi kom ut att bakdäcket också var paj.
Är knappt värt att köpa en till slang. Kanske blir en till cykel istället.

Theo

Salt á la cheesecake

Idag är första dagen på mer än ett år som jag är så pass sjuk att jag är tvungen att stanna hemma. Vanligtvis tycker jag att det som hjälper bäst när man känner att man börjar känna sig skramlig är att ignorera det. Man kör på som vanligt och fintar bort bakterierna och viruset. Detta gick inte den här gången och jag har snorat upp två toarullar på en timme. Mitt immunförsvar blev förmodligen våldtaget i Danmark.
En dag i sängen är sällan särskilt actionladdad. Efter man inte orkar läsa mer eller skriva dumma saker till folk på Facebook, kommer den ultimata tidsdödaren Youtube fram. Jag har youtubat allt från musikvideor till vithajar, Monty Python, folk som slår sig, folk som är fulla, folk som är fulla och slår sig och matlagninsprogram. Min fantasi tog slut och jag började youtuba nationalsånger. Sverige har en ganska lam nationalsång när man jämför med många andra. Inte det minsta spår av patriotism, vunna krig eller kanske om kungen. Däremot om gröna ängar, höga berg och fin sol. Kom igen. Det finns det väl på fler ställen? Åk till Schweiz. Där är bergen högre, ängarna grönare och solen starkare. Det känns dumt att utmana Schweiz i natur. De har ju allt vi har fast lite finare. Det är uppenbart att vi kommer förlora. Pinsamt.
Den pampigaste nationalsången står hur som helst Ryssland för. Den fanns även med svensk text! Ytterst välskriven. Min feber känns som bortblåst.


Theo

Kurtzstrecke

Klockan är över tre och jag har just blivit utskälld av en taxichaufför eftersom han tycker det är för billigt att åka taxi i Berlin. Hatar när det händer…

/Stellan

Roskildesummering

När man bor i ett camp med runt andra polare får man räkna med för och nackdelar. Fördelarna är så klart att det blir ett jävla drag och att partystämningen aldrig sinar. Däremot blir det väldigt skräpigt och man orkar inte se alla band man planerat då man hellre sitter i en campingstol och snackar skit och dricker Tuborg.
Några band lyckades vi ändå kryssa av. Radiohead, Band of Horses, Robyn, VETO, Hot Chip, Jay Z, Familjen, Kings of Leon, The Chemical Brothers, Bob Hund och Digitalism är de jag kommer ihåg nu som var bra. Niel Young var ärrig och arg men taggad. Dock verkade han tro att han var gitarrist i Slayer och hoppade de sköna akustiska dängorna för tio minuters skränigt jam mellan låtarna. Lite gubbsjukt.

Det är kul att se hur folk på festivaler tar tillfället i akt att för en gång skull skita i allt. Det är som om inga lagar längre gäller. Alla omkring en är indianfulla, smutsiga och dräggiga. Det är ytterst svårt att stå ut ur mängden. Festliga saker händer non stop men av någon anledning kommer man sällan ihåg dem några timmar senare. Här kommer ett par i alla fall.

Jag och Fabian står utanför vårat camp och kickar lite med en boll när någon går förbi. Han är svartmålad i ansiktet och har någon sorts illaluktande, sopsäcklikande poncho på sig. På näsan har han en vit clownnäsa. Jag säger något i stil med att han inte ser helt klok ut. Sopindianen stannar och vänder sig om och tittar på mig. Sedan klämmer han på sig gumminäsa som piper till och går vidare.

Doktor Boklund berättar med stor inlevelse för hela campet två kvällar i rad om ”Slaget i Poltava”, ”Sveriges stormaktstid” och ”Slaget vid Lützen”.

Adam kommer ut ur sitt tält runt fem på morgonen till oss andra där vi trängs i under vårt partytält. Han är naken ”waste down” och ser iiiinte pigg ut. Adam ställer sig i mitten och Doktor B bestämmer sig att göra sin första riktiga ”hand på penis”. Han lägger varsamt handen på Adams penis under entusiastiska vrål och hurrarop.

Niklas och Adam klipper o-sobra en ”Robynfrilla” på mig när vi hoppar runt längst fram på Bob Hund.

Mina fördomar om danska namn blir berättigade när Palle kommer fram till mig med två danskar han träffat genom att ha trampat dem i ansiktet när de sov på Niel Young konsterten. De hette Mikkel och Sören vilket gorde mig hänförd och jag frågade var de hade Mads och Rasmus. De visade sig då att Mikkels bror hette Mads och att Rasmus låg och sov i deras tält.

Allt annat som hände har jag glömt. Ni får gärna komplettera med saker jag var och inte var med om.

Theo

Roskilde

Sitter på ett bibliotek utanfør "Faglitteratur"-avdelningen. De ær før hærliga danskarna.
Vædret ær lika bra som det var dåligt førra året. Men fast æn det ær torrt och solen brutal drar man på sig lite lort. Nær min væn Niklas idag provade ett par skor i en affær i stan, sade personalen och till och med andra kunder till honom att han nu var tvungen att køpa dojorna. Niklas lyckades smuggla undan skorna och smyga och sedan fly från platsen likt en tomhænt snattare.
Idag spelar en hel del feta band. Från och med kl 16 till kl 03 ska vi klæmma in: Band of horses, Gnarls Barkley, VETO, Kings of Leon, Mogwai, Robyn, The Streets och Familjen. Får se till att inte bli allt før skåpig.

Smørrebrød

Theo