Har vi fått ström igen?

Nej. I mer än två veckor har vi bott i en på kvällarna kolsvart lägenhet. Vi vågar inte sno ström från trappen längre heller. En dag när vi kom hem hade vi inte tagit bort sladden som går från lampan i trappen, in genom våran dörr. Glasskyddet över glödlampan hade åkt i golvet och det låg glas i hela trappan. Sedan hade någon tagit bort vår encentare som gjorde att lampknappen alltid var intryckt så vi hade ström hela tiden.
Nu tror vi att hyresvärden ska sitta i vår soffa och le elakt åt oss varje gång vi kommer hem.
Igår handlade jag lite burkmat och tonfisk. Käkade kycklinggryta på burk med tonfisk i. Helt fördjävligt.

Theo

Att finta en kontrollant

Jag tror jag är inne i någon sorts förvirrad period. Jag glömmer allt, tappar bort allt jag äger, lämnar nyckeln kvar i cykellåset och glömmer bort vart jag ställt den. Srang på en civilkontrollant på s-bahn igår. Jag beslutade för några dagar sedan att lägga sjuttio sura euro på ett månadskort men detta jag så klart glömt hemma. Jag har länge planerat att bara springa som en tok om jag åker fast utan biljett men när det väl kom till kritan var jag inte så kaxig. Att betala fyrtio euro böter för att jag glömt kortet hemma var dock inget alternativ.

-Biljetten tack.
-Har tyvärr ingen.
-Okej då kliver vi av tåget här och så får jag se din legitimation.
-Har tyvärr ingen.
-Var kommer du ifrån?
-Stockholm.
-Passet då?
-Glömt hemma tyvärr.
-Då måste jag ringa polisen om du inte kan legitimera dig.
-Ok. (Hade varken pass eller legg med mig och misstänkte att det där med polisen bara var lite hot)
-Hmm… bor du här?
-Nej, jag har varit här sedan ett par veckor på semester. Jag kan ge dej min adress i Stockholm?
-Nej, jag vet inte om det är du som bor där
-Ok.
-Du får betala fyrtio euro här och nu.
-Har inte så mycket.
Här började han tappa tålamodet och hotade lite mer att han skulle ringa polisen och gnällde lite i övrigt om att jag var dum i huvudet som åkte omkring i Berlin utan pass. Det skulle han aldrig göra om han var på besök i Stockholm.
Efter ett tag gav han mig en lapp och bad mig skriva ner namn, födelsedatum och adress i Stockholm.

Börje Larsson– 860705-0276
Löksvängen 4
13140 Stockholm

Jag övervägde en stund att ge adressen till någon polare hemma i Nacka men kunde inte komma på någon jag tyckte förtjänade att betala fyrtio euro.
Han tog lappen och förhörde mig på mitt personnummer och postkod. Klippsk som jag är hade jag bara ändrat ett par siffror och kunde rabbla numrena och även stjärntecken som värsta Börje Larsson.
Kontrollanten var nöjd och det var jag med. Jag hoppade på s-bahn igen, glömde min påse med öl på stationen, åkte åt fel håll men kom till slut fram, glad som fan.

Theo

Jag är en dålig människa

Den italienska frisören som färgade Stellans hår försökte som bekant senare under dagen hångla upp honom på en bänk. Jag tittade förbi när Dido som han heter höll på att massera in färg i en ännu intet ont anande Stellan. Jag hängde där ett tag, snackade lite skit, skrattade åt Stellans Rutger Hauer-förvandling och stack efter någon timme. Inte mer med det. Dock gjorde jag tydligen ett starkt intryck på vår homse Dido. Stellan berättade att Dido hade sagt att så fort jag klev in i rummet började han känna sig obekväm. Han hade sett mig någonstans och det var definitivt inte något positivt igenkännande. Han sa rent ut att han tyckte det kändes som jag hade gjort något mycket elakt nyligen och generellt var "a bad person".
Okej Dildo, ditt feta as. Det visade sig att jag tog en bild på dej och nu ska jag visa vilken dålig människa jag är som lägger upp den på internet så att alla som ser dig skriker och blir dåliga i magen!

Evil eye!

Fabboritmat

Fan vad det är gott med stekt potatis. Jag fick det istället för pommes till min hamburgare idag och jag ville fan high-fiva kyparen. Från och med idag ska stekt potatis vara huvudingrädiensen i allt jag äter. Stekt potatis cardbonara, stekt potatis con carne, stekt potatis och purjolökssoppa, stekt potatis á la Lindström, stekt potatis au chocolat och capricciosa... med stekt potatis. Kan inte komma på fler men ni fattar vinken.

Theo

Mowgli

"Tarzanka" betyder lian på ryska. Vad hette det innan "Djungelboken", eller vad nu Tarzans film nu heter? Apropå Ryssland tar jag med en ryss till Sverige nu i helgen. Coolt va?

Jag och Theo såg föresten Batman förra veckan. Den var ball och jag var lättad att Robin lös med sin färgglada frånvaro. Lite halvt utan uppsåt fick vi sen den för halva priset tack vare en lättfintad kontrollant.

/Stellan

OS i Berlin

Tävlingen ”Vem kan sova sig längst bort på S-Bahn” deltar pojkarna lite motvilligt allt oftare i. Igår visade det sig vara en ny omgång i singel-klassen då Theo Bolin gick hårt ut redan från start. Trots att han skulle ta sig föga tre stationer somnade han tungt och tvärt och vaknade till på stationen Hoppegarten en dryg halvtimme utanför centrala Berlin. Nöjd över resultatet väntade han i regn och blåst i tjugo minuter på tåget tillbaka som gick 7.20. Tio timmar senare berättade han hur det gick för sin motståndare som denna kväll hade lämnat walk over och tagit taxi hem. Det visade sig dock att Bolin snubblat på mållinjen. Stellan ”Timmerstoken” Stephenson leder fortfarande mästerskapen med sin starka insats för ett par veckor sedan då tåget tog honom snarkandes hela vägen till Neuhagen, blott en station längre bort än Hoppegarten.
”Självklart känns det lite surt när man är så nära men jag känner mig sjukt trött inför nästa helg också” säger en hoppfull Bolin.

Slick Rick

Nu har jag rört ihop det igen. Står med båda fötterna i klaveret, fingrarna i kakburken och skägget i brevlådan. Igår skulle jag försynt fråga mitt ex som vi bor granne med om jag kunde få komma över och tvätta lite. För att vara lite gullig skrev jag på tyska. Det resulterade i ett sms som på lite konstig tyska betyder att jag ville hålla henne vaken hela natten.
/S

Löst tragik

Jag lyckades precis koppla in vår lilla tjuvsladd till lampan i trappen. Innan satt jag ensam och kisade i nästan komplett mörker, sugandes på en ljummen öl. Efter tio minuter tänkte jag "det här håller fan inte klockan halv tolv en fredagskväll" så jag gick och ut i trappen och kopplade i sladden.

Theo

Ljus. Fast svagt

I en vecka har vi varit strömlösa. Tills nu. Stellans mekskills har visat sig duga i krig och vi stjäl nu el från lampan i trappuppgången. Det är ganska provisoriskt men det är skönt att husstla elbolaget (Vattenfall faktiskt) som är vidriga och vägrar hjälpa oss när vi ringer i mörkret.
Svårast är det för Stellan som är väldigt mörkrädd. Hela dagarna går han runt med ångest inför solnedgången. Trots att han nu mer ser ut som en varulv ligger han kallsvettig med täcket upp till näsan och mumlar latinska mantran för att driva bort demoner.
Jag hoppas att vår hyresvärd slutar dansa hula hula för någon minut och betalar sina elräkningar så Stellan kan sova och jag kan ta trimmern och raka av hans blonda hår.

Theo

Dansa med vargar

Under tiden då theo hoppat omkring i konstigt skurna kallsonger i storlek xl har jag haft bättre för mig. Min vinnande taktik är att till skillnad från Theo gå upp tidigare än fyra varje dag. På mina ensamma upptåg har jag hunnit med att guida en rysska runt i stan, träffat nya vänner, dodgat en tjock manlig italjenarkyss på en avskilld parkbänk och blivit blonderad av densamme. Att se ut som en tysk skurk i en James Bondfilm är för det mesta roligt. Uppmärksammhet är något jag går igång på men när den överraskar en bakifrån kan jag sakna mitt gamla svarta lurv
/Stellan

På Y-fronten intet nytt

Fortfarande ingen el. De tre första strömlösa dagarna har avklarats relativt smärtfritt. De som hade oturen att leva innan man upptäckte att man kan skicka runt elektroner hit och dit måste klarat sig helt ok. Ljus kan man leva utan ett tag. Även internet faktiskt. Att inte ha någon kyl eller tvättmaskin är däremot trist. Jag har använt upp alla mina sköna kallingar och var idag tvungen att gräva djup ned i lådan för att hitta ett par randiga Y-jalingar. De ser ut som trosor och är lite för stora vilket leder till att de var femte minut glider alldeles för högt upp. Boxershortstiden har jag hört är på att väg nå sitt slut. Hoppas min tid hinner ta slut innan det händer för det här är inte OK!

Theo

En mörk vardag väntar

Vi har hela tiden bott i andra hand i Berlin vilket alltid har varit kul och gått fint. Imorse åkte vi dock på en liten informativ fist upp i Mordor. En elektriker knackade på dörren och informerade att vi inte hade betalat elräkningen på ungefär två år. ”Eeeh men vi bor ju egentligen inte här”. Det brydde han sig väldigt lite om och klipp så hade vi ingen ström mer. Vi käkade en frukost som bestod av allt som fanns i den ljumma kylen och jag gick till ett internetcafe och skickade ett mail till vår hyresvärd som tyvärr befinner sig i Mexico.
Hittills, inget svar. Spännande!

Theo

En sneak peak ner i helvetet

I och med att vi har flyttat igen var vi för ett par dagar sedan tvungna att ta itu med lite pappersarbete. Jag gillar varken papper eller arbete vilket gör det svårt att stå ut här. I Tyskland är nämligen pappersarbete en folkkär syssla och utövas med stor entusiasm. Först gå till en tant, ta en lapp, stå i en kö till en ny tant, få ett papper, fyll i pappret, ta en lapp och sätt dig att vänta på att få visa upp ditt papper för en sista tant. Väntan att få träffa den sista tanten visade sig ta ett tag även den här gången. En och en halv timme närmare bestämt. Vi satt med ett trettiotal andra i ett grått rum och stirrade. Efter någon kvart kom tvångstankarna som vanligt smygande. Hur skulle folk reagera om jag ställde mig halvnaken på stolen, heilade och pissade gubben framför mig i nacken? Förvåning tror jag skulle ha varit den vanligaste följden. Jag gick på toaletten istället.

När jag kom tillbaka satt det en tant på min plats bredvid Stellan. Stellan hade roat sig med att säga att platsen var ledig och tittade ytterst busig och nöjd på mig. Jag satte mig på en annan stol och såg mig omkring.
Eftersom att alla som har flyttat måste komma dit var det ingen speciell typ av människor där. En ren blandning Berlinare. Alla var minst lika uttråkade som jag och jag undrade vem som med störst sannolikhet skulle flippa ur först. Mitt val föll på den ensamme invandrarkillen som inte kunde sitta stilla eller den väldigt svettiga kostymmannen. Efter tjugo minuter sov kostymmannen men invandrarkillen hade det inte lätt. Han visste inte hur han skulle sitta och tittade hela tiden upp mot nummerskylten. Han hade även börjat svära lite. Plötsligt ställde han sig tvärt upp, gick mot dörren, örfilade en krukväxt och gick ut. Han kom dock tillbaka efter någon minut och ställde sig lutandes mot dörrkarmen. Mumlade något argt och tittade på nummerskylten som inte hade ändrats innan han gick och satte sig igen och tittade tomt in i väggen. Jag kollade om Stellan hade något kul för sig men han satt och tittade slött på bruden i hörnet som bjöd på en ordentlig urringning.

Scheisse! Hojtade plötsligt en medelålders kvinna och jag tittade dit. Överaskad att hon skulle vara den som flippade. Däremot hade hon anledning att göra det eftersom hennes treåriga son tydligen behövde kissa när hon hade nästa nummer. Hon löpte iväg och jag var väldigt sugen på att ta hennes nummer men bestämde mig för att inte göra det. Hon hann ändå komma tillbaka föresten.

Någon kvart senare var det faktiskt min tur och jag gick apatisk men lättad in till sista tanten och slängde upp lappen. Hon tog den, tittade slött på den, knappade in något på sin dator, gav mig en verifikation och sedan gick jag. Tack för titten!

Theo

Bomber och sjukhus

I Berlin hittas det gamla vapen ungefär en gång i veckan. De allra flesta från andra världskriget och senare. Det kan vara allt från pistoler, kulsprutor, handgranater eller bomber i olika storlekar. Många fungerar fortfarande. Våran chef har grävt upp pistoler i trädgårdar två gånger, gamla kommunistsoldatshjälmar och en gång hittade han en hel gömma ammunition någon halvmeter under marken. Oanvänt och inpackat i lådor. Utanför Berlin där de gräver mer hittas sådana prylar nästan varje dag.
För någon vecka sedan hakade jag och Stellan på några kompisar ut i skogen för att titta på gamla övergivna byggnader som använts av nazisterna som sjukhus. Under kalla kriget rustade kommunisterna upp dem och använde dem till något liknande men nu står de och förfaller. Ett sextiotal hus skulle finnas där och det största vi hittade var stort som Åhlens. Vi var ivriga att titta runt i dem och kanske springa på någon gammal kommunistbajonett eller något annat häftigt och mossigt. Känns trist att man inte kan hitta på något vettigt att göra med alla jättehus. De måste ha kostat en del att bygga också.
Vi smög runt på fallfärdiga golv och tittade på urblekt DDR konst och rysk text på väggarna. Gamla, mossiga saker hittade vi men inget vi ville spara på.
Det var lite småcreepy att gå runt i de dunkla rummen och titta ned i djupa hål i golvet. Skulle inte vilja hänga ensam där ute just nu.

Theo

Vem vet?

I lördags introducerade jag min kompis Ivan för en kvinnlig bekant. Vi tre stod och hade trevligt ett tag tills Ivan frågar, ”Stellan, varför har du aldrig berättat för mig om Sofie? Du berättar ju verkligen ALLTID för mig om du har träffat nån söt tjej.” Jag pressar fram ett svettigt leende, hon en ond blick innan hon lämnar oss två ensamma. ”Varför gick hon? Det var ju en komplimang.” Undrar en konfunderad Ivan.

/Stellan

Kollaps

Igår drack vi lite vin hemma hos en kompis, inget ovanligt i det, men resultatet var i Theos fall bokstavligt talat fall. Jag kommer inte ihåg exakt hur många kullerbyttor han bjöd på med sin baktunga cykel men han lyckades under 20miunters cykeltur:
Preja in en annan cyklist i en parkerad bil.
Välta hela cykeln och sig själv över ett par som satt på en uteservering. Klantigaste och roligaste jag sett på länge!
Och att han spontant ramlade ihop i en hög med cykeln skedde ungefär varje gång vi stannade till för några klunkar öl.

/Stellan

Kul på andras bekostnad

Fredag kväll och jag valde att inte gå ut för att förhoppningsvis må lite bättre imorgon. Då har electroskivbolaget ”Bpitch-controll” fest på Berghain och det vore trist att missa.
Hursomhelst börjar jag känna mig lite uttråkad. Inte för att jag har ovanligt tråkigt utan för att jag vet att folk jag känner, just nu har roligare än vad jag har.
Jag och Stellan fick ingen chans att avslöja slutet på Batmanfilmen som vi trodde skulle ha premiär här före Stockholm. (Pissfilmen har premiär här om först ett par veckor).
Nå ja. Jag såg nyligen en kass skräckfilm som hette ”The Mist” som jag tror går på bio nu. Så nu tänkte jag roa mig med att avslöja slutet på den istället. Psyched!

I slutet måste huvudpersonen, hans son och tre andra lämna mataffären där de gömmer sig från monstrerna i dimman utanför. De springer ut och lyckas undvika jättespindlarna i papier maché för att köra iväg i en bil. Efter ett tag tar soppan slut och de inser att de kommer att bli käkade av monstrerna. Huvudpersonen plockar då fram en pistol och det är dags för kollektivt självmord. Tyvärr finns det bara fyra kulor kvar vilket räcker till alla utom en. Huvudpersonen skjuter då alla i bilen, inklusive sin son och går sedan ut för att bli uppäten. Men tur i oturen! Fem sekunder senare kommer halva amerikanska armén med pansarvagnar och räddar honom.
Huvudpersonen är ledsen och filmen är slut.

God natt
Theo

Zack!

Vad säger Jacques Chiracs mamma när Jacques fuskar i Schack?
-Dum-Tjacques!

Dr Dolittle

Jag bestämde mig för att gå till doktorn för några dagar sedan för att gnälla lite över min hosta som jag hängt runt med i snart en månad. Så jag letade upp ett sjukhus, gick fram till receptionen, daskade ner mitt European Health Insurence Card som värsta Fox Mulder och fick en grundlig undersökning med blodprov, röntgen och kläm för tio 10euro! Ingen bokad tid, inget väntande eller griniga sjuksystrar som säger ”Doktorn tar snart emot dig” i fyra timmar. Allt gick galet smutt men sen visade det sig tyvärr att jag skulle få jag valuta för pengarna. Enligt doktorn var jag helt fri från sjukdomar. Han ville inte ens skriva ut antibiotika. Va fan, med den leprahostan jag har haft var jag redo att kurera upp mig själv i brygga. Nu var jag tvungen att gå hostande därifrån. Jag var skeptisk, trodde jag. Om det var någon som var skeptisk så var det Stellan. Han var trött på mitt gnäll och ville först inte släppa in mig genom dörren utan medicin. Så idag rev han runt i lägenheten och hittade en stor låda med piller. Bruden vi hyr av verkar ha en hel del sjukdomar. Passar mig bra och jag går nu på Penicillin, två olika sorters brustabletter och något litet piller som nästan bara innehåller ”torkextrakt av Efeulblad”. Låter som riktig medicin.

Theo

Peugeoten

Idag har jag lagt ner mycket pengar och svett på min cykel, den har jävlats och försökt backa ur men nu är den redo att göra Berlins gator till min racerbana! Jag har jag tagit bort alla äckliga växlar, kortat kedjan, lagat punka, bytt styre och brottats med en skitjobbig bromswire. Har fortfarande ont i huvudet efter all frustration men hoppas att en film eller sömn råder bot på det snart.
/Stellan

Typiskt Theo

Igår när det började närma sig läggdags ropar Theo från datorn att jag fan inte kan gå och lägga mig nu. Vi ska tydligen se Moby snurra plattor någonstans. Att se självaste Moby lockar ju och Theo har redan knäppt upp första setet öl. Motvilligt börjar jag sippa på min och vipps är jag igång, dricker mer öl, dansar och krossar ett stort glas i köket i bara farten. Runt halv två lyckas vi mobilisera. Cyklar glada genom stan på väg mot Moby. Väl framme är det helt svart i entrén, skumt. Vi cyklar ett varv runt byggnaden men det verkar inte vara någon specialentré ikväll som Theo just föreslagit. ”Fan va konstigt, det stod verkligen torsdag på hans myspace.” säger han fundersamt. ”Din korta kuk.” tänker jag, ger honom ett trött leende och cyklar hem i onsdagsnatten.

/Stellan

Kinderägg

Igår kväll vinkade vi av vår kraftigt resfebriga vän Johan som bott hos oss några dagar. Han åkte i god tid till flyget men vid incheckningsdisken måste det ändå blivit för mycket. Tre timmar efter avskedet stod han åter i vår tambur och stammade om hetsiga semesterturkar, krokiga ryanairköer och borttrollat bagage. Vi skrattade, han var frustrerad.

Idag ville vi äta riktig lunch och beställde tre stekta strömmingar med potatis. Eftersom Johan fortfarande var grining fick han den första portionen som serverades på momangen. ”Skönt nu blir han tyst.” Tänkte vi och lutade oss tillbaka. Men icke, hans stekta strömming ackompanjerades av en lika stekt fluga. Vi tittade ytterst oroligt på varandra men till vår lättnad lade han den bara åt sidan, suckade och högg in på resten av maten. Då var det kört. Den snabba serveringen berodde tydligen på att rätten var ett skyltex, lagat i morse. Fisken var iskall, den stekta potatisen svampig och ljummen och han själv för sur för att äta upp salladen. Och inte blir han gladare när vi två får in nystekta firrar med knapriga potatisar. Ett tag gick det knappt att kontakta honom där han satt och muttrade finska svordomar för sig själv. På vägen hem blev han dock en glad pojke igen när vi tryckte en Magnum mandel i handen på honom och det gjorde nästan inget att den droppade lite på teckningen han ritat i baksätet.

Förhoppningsvis sitter han nu i sin flygstol och tittar ner på oss, på väg hem till Stockholm och mamma.


Tack för den här gången Johan.

Kramar Stellan och Theo

Typiskt Stellan

Tisdag morgon. Ska precis lägga i min euro i biljettautomaten på tunnelbanan då Stellan kommer fäktandes. Han vill absolut ha min 1 euro istället för sina två femtiocentare. Han knuffar bort mig å börjar meka ner sitt äckliga skrammel och svär när automaten inte vill han hans fula slantar. Tåget kommer och går medan Stellan frustrerad stoppar ner sin peng för tionde gången.
"Amen va fan det var inte mitt fel! Vi tar nästa tåg, det är lugnt."
"Visst, det som går om tio minuter ditt fula kön." Tänker jag och går min väg.

Theo

Feta barn

Vid poolen för ett tag sedan satt jag och Stellan förundrade över hur mycket överviktiga barn det finns. Nu menar jag inte småfeta rackare utan riktiga valar.
Vi diskuterade hur en 12 årig unge kan väga nittio kilo och kom fram till att föräldrarna till 90% är att skylla. De här barnen har uppenbarligen vuxit upp med föräldrarnas inställning att godis och pommes frites varje dag är helt ok. Fine, alla föräldrar vet uppenbarligen inte vad som är nyttigt men hur kan sedan vara så slöa att de inte bryter trenden när de utan tvekan märker hur deras barn stadigt går från liten, knubbig men söt till att bli en valkig planet?

Jag tror lätt att man kan skita i att över huvud taget ge barnen godis eller chips. Skulle jag vara far och uppfostra ett barn med att morötter är det godaste som finns och endast får ätas på lördagar och någon gång ibland efter maten tror jag att ungen skulle ge fan i godis. Han eller hon skulle sukta efter lördagarna och moröttspåsen och tänk er synen den lille saten skulle ha efter tio år. Värsta fladdermusen!

Jag tror jag ska skriva en manual för föräldrar. Den ska vara simpel och innehålla exempelbilder på barn av olika varianter. Det ska finnas bilder på varje barn från att de var ett år till och med året de fyllt femton. Man väljer sedan den unge som man tycker motsvarar bilden hur man vill att ens eget barn ska se ut i den åldern. Då kan man se hur barnet på bilden har levt sina tio första år. Kost, motion och andra vanor. Sen är det bara att kopiera!
Alla får välmående glada barn, ingen blir mobbad och mina barn kommer inte se någon skillnad på dag eller natt.

Theo

Sömnbrist

När jag ensam, lite småsloken och framförallt jättetrött begav mig hemåt runt sextiden igår trodde jag att jag skulle vara hemma i min säng någon halvtimme senare. Det kunde jag glömma! Satte mig på första tåget som jag efter fyra stationer skulle stiga av för att byta till ett annat som stannar vid min station. När jag yrvaket slår upp ögonen har jag åkt nästan två mil för långt. Snubblar ur vagnen och börjar försöka orientera mig i b Berlin som stationen insiktsfullt kallas. När jag väl hittat det andra spåret märker jag att det är rostigt och täckt med ogräs, samtidigt som jag förstår att det tåg som just anlänt på det första spåret är på väg hemåt. Bara att sätta mobilen på 20minuter och sova på perrongen, det gick självklart utmärkt. Hoppar på nästa tåg med nytt hopp om min mjuka säng. Vaknar än en går totalt förvirrad och hoppar direkt av tåget för att förstå att jag skulle ha åkt två fula stationer till. Har jag gjort någon illa eller varför måste det skita sig så mycket just idag? Sitter och örfilar mig själv i de sista 25 minuterna hem. Väl framför badrumsspegeln upptäcker jag som plåster på såren att jag ett stort hål i en tand, svär en lång stund, kollar på klockan 09:22, svär mycket mer, men somnar sedan gott.

Nu vill jag att Theo ska komma hem och trösta mig.

/S

ěščřžýáíůú

Pragianska tangentbord...
Vágrar vara i Berlin for tillfállet. Kul att resa lite men lite svettigt nár juli-lonen bestod av 300 euro. Valde dock rátt resmál. Det ár svárt att bránna pengar i Prag har det visat sig. Staropramen ár stadens fulol som inte ens luffarna dricker. Fulol har jag dock aldrig haft problem med, speciellt inte nár den ár kall och válsmakande. ár egentligen hár pá innebandyturnering men vad ska man gora nár en smaskig Staro kostar 8kr pa en mysig uteservering? Hursomhelst ár jag och min ván Johan jávelar pá att kombinera ol och bandy och matchen igar pa seneftermiddagen var en riktig fest. I alla fall for oss tva. Várt lag torskade med 8-0 mot ett gáng hurtiga finnar.
Skedar áter min skággiga fruga i Berlin pá sondag.
Dobri dan

Theo

Bra grejer

Tre saker jag gillar just nu:

Avsluta mina arbetsdagar i poolen på svenska ambassadresidenset
Att mina vänner är väldigt olika
Milt kolsyrat vatten

/S