Äntligen hemma

Efter nästan ett och ett halvt år i Berlin och några flyg fram och tillbaka mellan Stockholm trodde jag att jag hade lärt mig att flyga smidigt. Men nej. Jag kommer sent, har tio kilos övervikt, har glömt ta bort tramporna på min cykel, och lägger passet i väskan jag just checkat in. Äääääh! Panik!
Men på nått underbart sätt satt jag plötsligt i en trång och plastig flygstol på väg hem. Jag somnade direkt och vaknade till min förvåning på Arlanda. Det borde ju egentligen vara något positivt men när min far och bror står och huttrar i Skavsta är det inte det. Tydligen var det dimma där. Tyvärr verkar det inte vara mindre dimma på Arlanda för när jag sen ska hämta min väska har den lustigt nog gått upp i just rök. Svårsmält.
Sammanfattningsvis är jag och Ryan lika rutinerade som senila gamlingar vilket är mycket olämpligt när det är permafrost här hemma och jag bara fick med mig mässingsdräkten och en laptop hit.
/S