Ibland kommer jag själv fram till insikten att jag inte är världens smartaste. På bussen hem satt jag och drömde och fick plötsligt ett lurigt leende på mina läppar. Theo frågar plikttroget ”Vad är det?”. ”Nej, sitter bara och tänker på att det är rätt coolt att utvecklingen går framåt”. Han blänger lite på mig, vänder sig om och tittar ut på gatorna som sveper förbi.
/S
fredag 12 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
när man tittar upp mot stjärnorna en klar natt så kan man inte komma ifrån att ALLT finns där uppe...
ungefär samma grej.
Big up till big J
din gamla kreuzberg-turre.
"fick plötsligt en lurigt leende på mina läppar"
aboe
haha turre han eeeeeeeeeeee!!!
nu det fixat!
/S
Skicka en kommentar