Efter en varm och svettig arbetsdag pustade jag och Theo ut på pendeln. Några sekunder innan vi är framme väcker han mig, jag tittar upp och rusar ut i ett helt galet ösregn. Vi kutar in i ett, till vår förvåning och förtjusning, helt översvämmat köpcenter. Vi går ner till bottenvåningen och vadar runt i två decimeter vatten. Två säljare i en mobiltelefonaffär klaffsar runt och betraktar handfallet plastmobiler och kartonger som flyter iväg. Mitt i allt står en bänk med en strandad tant på, hon har fötterna i luften och ett mycket besvärat ansiktsuttryck. Med Batman färskt i minnet fanns det inte så mycket mer att göra än att rädda henne.
/S
lördag 13 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hahaha. Älskar theos kluckande skratt. Men var är applåderna? tyska as!
vilken hjälte du är stellan!
jag gör så gott jag kan för att göra jorden till en vacker plats..
/S
blandar du nu inte ihop vacker med säker.. inte samma sak ;)
Skicka en kommentar