Roskildesummering

När man bor i ett camp med runt andra polare får man räkna med för och nackdelar. Fördelarna är så klart att det blir ett jävla drag och att partystämningen aldrig sinar. Däremot blir det väldigt skräpigt och man orkar inte se alla band man planerat då man hellre sitter i en campingstol och snackar skit och dricker Tuborg.
Några band lyckades vi ändå kryssa av. Radiohead, Band of Horses, Robyn, VETO, Hot Chip, Jay Z, Familjen, Kings of Leon, The Chemical Brothers, Bob Hund och Digitalism är de jag kommer ihåg nu som var bra. Niel Young var ärrig och arg men taggad. Dock verkade han tro att han var gitarrist i Slayer och hoppade de sköna akustiska dängorna för tio minuters skränigt jam mellan låtarna. Lite gubbsjukt.

Det är kul att se hur folk på festivaler tar tillfället i akt att för en gång skull skita i allt. Det är som om inga lagar längre gäller. Alla omkring en är indianfulla, smutsiga och dräggiga. Det är ytterst svårt att stå ut ur mängden. Festliga saker händer non stop men av någon anledning kommer man sällan ihåg dem några timmar senare. Här kommer ett par i alla fall.

Jag och Fabian står utanför vårat camp och kickar lite med en boll när någon går förbi. Han är svartmålad i ansiktet och har någon sorts illaluktande, sopsäcklikande poncho på sig. På näsan har han en vit clownnäsa. Jag säger något i stil med att han inte ser helt klok ut. Sopindianen stannar och vänder sig om och tittar på mig. Sedan klämmer han på sig gumminäsa som piper till och går vidare.

Doktor Boklund berättar med stor inlevelse för hela campet två kvällar i rad om ”Slaget i Poltava”, ”Sveriges stormaktstid” och ”Slaget vid Lützen”.

Adam kommer ut ur sitt tält runt fem på morgonen till oss andra där vi trängs i under vårt partytält. Han är naken ”waste down” och ser iiiinte pigg ut. Adam ställer sig i mitten och Doktor B bestämmer sig att göra sin första riktiga ”hand på penis”. Han lägger varsamt handen på Adams penis under entusiastiska vrål och hurrarop.

Niklas och Adam klipper o-sobra en ”Robynfrilla” på mig när vi hoppar runt längst fram på Bob Hund.

Mina fördomar om danska namn blir berättigade när Palle kommer fram till mig med två danskar han träffat genom att ha trampat dem i ansiktet när de sov på Niel Young konsterten. De hette Mikkel och Sören vilket gorde mig hänförd och jag frågade var de hade Mads och Rasmus. De visade sig då att Mikkels bror hette Mads och att Rasmus låg och sov i deras tält.

Allt annat som hände har jag glömt. Ni får gärna komplettera med saker jag var och inte var med om.

Theo