Vamos a la Casa

För att ta bussen till flygplatsen räcker det med att gå utanför våran dörr i Berlin. 53 min tog resan den och det måste ha varit minst 40 grader där inne i bussen. Folk var gnälliga och otrevliga. Otrevligast var två väldigt, väldigt tjocka turkar. App, app, app! Jag vet vad ni tänker men JA de här två kom faktiskt från Turkiet och var alltså turkar. Turrar! Det var en mor och en dotter och jag tror att, fast än bussen var ganska tom måste den genomsnittliga vikten på passagerarna ha varit något över tre hundra kilo. Morran och Bulbasaur satt framför mig och svettades. Så fort jag rörde mig morrade de båda två och spände ögonen i mig. Stämningen var minst sagt kass ända tills jag plockade fram mitt ess i rockärmen. Jag hade ju lite smält choklad i väskan! Det var en ice breaker av rang. De två triceratopsarna blev fromma som nyfödda sillar och berättade hej vilt var de kom ifrån och vad de tyckte om livet i stort. De 53 minuterna gick faktiskt snabbare och rätt var det var, var vi framme. Ryanair tycker jag sedan gick avsevärt smidigt och klockan ett på natten var jag hemma i Nacka.
Nu undrar jag hur fan jag ska spendera nästan två veckor medan alla mina vänner jobbar.

Theo