Varje år blir man lika överraskad när vintern ger upp och lämnar plats för våren. Jag kom att tänka på att om man är hemlös kan livet i januari inte vara en dans på rosor. Det är det däremot i början av maj när det är 24 grader utomhus. Då dansar luffarna i varenda rabatt i stan. De hänger i parkerna med sina luffarkompisar, dricker luffaröl och skrålar efter mig på sitt luffarspråk. När sommaren sedan lämnar över staffettpinnen till sin finniga bror hösten KAN det ju inte vara värt att vänta utomhus i fem månader kyla på nästa vår. Själv funderar jag på att blåsa skallen av mig varje höst. Men nu kommer min poäng. Varför gör luffarna inte som fåglarna? Stick söderut när bladen börjar falla! Ni säger ”De har inga pengar.” Jag säger ”Det har de visst”. Att över en sommar luffa ihop kulor till en Ryanair biljett till södra Frankrike och sedan luffarpaddla över till Marocco, måste ju vara en småsak jämfört med att sitta i nedluffad under en bro i regn och misär i Berlin halva sina liv. Om de sedan är så hemkära kan de ju komma tillbaka när sommaren är här igen. Det blir det tydligaste vårtecknet när luffarna kommer hummandes längs gatorna, solbrända och fräscha, bärandes en sån där luffarpinne med en påse längst ut.
Theo
tisdag 13 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
vi som varit på fågelskådning på öland i helgen, vi vet att det som swishar förbi över oss i luften är "grönbena","gravand" eller - vänta nu? dom där brushanarna som kaxade mot varandra i tången kanske var förklädda tyska luffare? tål att fundera över..
ps, tryck ut er blogg på papper så kan ni läsa det på åldernshöst varhelst ni kommer över vintern
jag ska bara säga att när jag tågluffade till marrocko var det bara ren tur att jag 1) inte blev våldtagen i största allmänhet, 2) att jag inte blev helt sonkad av allt jag drog i mig 3) att jag lyckades smita när jag höll på att bli bortgift (på riktigt alltså, hade redan hennat händerna och träffat föräldrarna) samt slutligen 4) att tullen inte hittade någon narkotika i våra ryggsäckar som de uppenbarligen blivit tipsade om att vi hade
vi i detta fall var jag 18 år och min två år äldre tjejkompis. herregud, tänk om ma och pa vetat. och hur kunde vi, jag bara undrar.
so long och länge leve scan!
Skicka en kommentar