Tankar om livet en onsdag.

Jag är inte särkskilt kristen. Tycker helt enkelt inte det är värt att spendera en stor del av mitt liv på något som jag inte kan vara hundra procent säker på är sant. Jag tror rätt hårt på evolutionen. Anledningen till varför vi är som vi är beror på att vi har haft så pass lång tid på oss att anpassa oss. Vi ändrar oss i takt med vår fysiska omgivning. Enligt min mening skulle evolutionen kunna sätta igång att gå baklänges för vår del medan någon annan art långsamt sätter igång att ta vår plats i toppen av näringskedjan. Vi kan inte rå på den inverkan naturen har på oss. Varför tycker vi till exempel att något som är sött är gott? Varför är det skönt att känna en ljummen bris i ansiktet? Tänk om det långsamt sker små förändringar omedvetet inom oss? Om vi till exempel om hundra år på grund av klimatförändringar, har fått en två grader lägre kroppstemperatur. Det kanske skulle innebära att vi tycker väldigt mycket om att bada i femtongradigt vatten. Vi skulle kanske tycka det var så pass skönt att sitta i ett badkar med femtongradigt vatten att vi efter ett tag uppoffrar en timmes sömn varje dag åt den sysslan. Trehundra år senare har vi så svårt att motstå femtongradigt vatten att vi belåtet hasar ner på mage i en vattenpöl när vi får syn på en på gatan. Vi börjar spendera mer och mer tid i femtongradigt vatten och efterhand består våra hem och liv till större delen av det. Våra kroppar anpassar sig ytterliggare och femhundra år senare ålar de första människorna ner i närmsta hav där de blir kvar. Gälar utvecklas och PLUMS! Människornas tid ovan jord är förbi.

T