Resfeber

Den första gången jag och Theo reste tillsammans åkte vi till England för att besöka vår gemensamma värdfamilj i den lilla engelska staden Leighton Buzzard. Besöket var mycket angenämt och vi båda lämnade bokstavligt talat gråtande kvinnor efter oss när vi bakfulla begav oss mot flygplatsen. I bilen började det gå upp för oss att vi nog skulle missa planet vi inte ville missa, våt plan hem. Dock var vi båda för stolta för att våga erkänna detta till våran snälla husfar som skjutsade oss hela vägen till flyget. Så vi gjorde vårt bästa, sprang som galningar och missade planet. Bara att boka nästa flight som avgick från Luton Airport 12 timmar senare för att en obekväm och ovälkommen nattgäst på flygplatsen vakna upp och förstå att Theo bokat om flighten till fel datum. Eftersom vi använt de sista slantarna av barnbidraget på de nya biljetterna var det nu dags för mig att börja gråta. Mina tårar smälte kvinnan bakom disken som bokade om våra biljetter för en struntsumma. Jag har aldrig vart så glad över att borda ett plan.
/S

P.S. I bästa fall blir jag ännu gladare imorrn. Upptäckte just att mitt pass gick ut för fyra månader sen. Imorrn blir det därför Skavsta polisstation klockan 05:00 imorgon bitti för att fixa ett provisoriskt rosa pass. Resfebern ha satt sina klor i mig!