Idag var det klippt

Det som lätt går att missta för en grönmöglig mopp på Stellans huvud råkar tyvärr vara hans frisyr. Jag har spenderat dag och natt i dess närhet i ungefär en månad men blir fortfarande lika häpen när den guppar förbi. Det som räddar Stellan är att det är vääääldigt svårt att sticka ut i Berlin. Vad du än försöker spexa med har någon annan gjort det värre. Folk viker sig alltså inte av skratt när Stellan kliver på tunnelbanan. Idag förstörde frillan dock min lunch när den stal showen inne på det lilla haket vi satt. Showen sågs bara av två knegare som var de enda gästerna där. När vi klev in tystnade de och började att stirra. Vi nickade lite åt dem och satte oss vid ett av de tre borden och beställde en dagens gryta. Stellan snackade på om förmodligen bilar och märkte inte hur knegarna satt stumma och GLODDE. De kunde inte ta ögonen från det blond/svarta barret som vajade en decimeter upp från Stellans huvud. Jag brydde mig inte allt för mycket ända tills de förmodligen började undra vad jag var för en typ som umgicks med snubben med den omogna blomkålen på huvudet. De stirrade sedan lika mycket på mig. Jag tittade koncentrerat ned i min köttgryta och efterrätten käkade vi i bilen.
Efter jobbet plockade vi fram saxen. Att vara Stellans frisör måste vara världens mest tacksamma jobb och nu sitter vi nöjda, redo för en döner/entourage runda.
T