För några dagar sen har våran granne börjat klaga på at vi är högljudda, vi har med halvdant resultat dämpat oss. Vi mötte honom i trappuppgången i förrgår och han pratade då med trevlig röst, dock lite för snabbt för mig så jag frågade ”Wie bitte?” medan jag samtidigt förstod att han hade sagt att det vore snällt av oss om vi kunde vara lite tystare. Han suckar och går in och stänger sin dörr. Det hela kändes inte väl men vi tänkte inte vidare på det, tills idag. När vi efter skolan, en trevlig fika och ett besök i den svenska kyrkan tar de sista stegen upp för trappan möts vi av en förfärande åsyn. Någon har placerat ett mörkt (anklagande) paraply riktat mot våran dörr. Nu sitter vi här inne med dubbla lager strumpor för att minska ljudet från våra fotsteg och vågar inte prata på annat sätt än via lappar.Tur att vi ska äta ute ikväll efter som jag gillar att prata rätt mycket.
/Stellan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar