Borta med vinden

De där överblivna duv-vingarna Theo mumlade om tidigare satte sig tyvärr på min bärbara hårddisk i måndags. Till en början låg jag på latsidan med det hela och hoppades att det var vingarna från en brevduva den hade fått, men när den inte hade kommit tillbaka i fredags verkade det tyvärr inte vara fallet. Så jag började bedriva halvproffsig spaning efter den. Till att börja med letade jag på ett stort ställe som liknar Stockholm men ändå är mindre.


Men hur mycket jag än letade fanns den bara inte i Skärholmen.

Så jag sökte förgäves vidare i en vinlista jag hittade i en tidning på tunnelbanan hemåt.

Efter det misslyckandet blev jag desperat och frågade min kloka morfar Fred om råd. Han tipsade om…

… vad som skulle visa sig vara den helt värdelösa spårhunden Charles, som trots sitt dyra arvode inte hittade annat än en övergiven varmkorv i en slocknad lägereld i Älta.

Och av att tjuvkika i tjejers handväskor på krogen fick jag så ömma kinder att jag gav upp sökandet helt och hållet.

Bittert!
/S