Vi överlevde nedresan genom att låta Theo, den mindre självmordsbenägne, köra. Jag körde första halvtimman och lämnade sedan strategiskt över rodret. Eftersom det inte går att ringa folk i Hässleholm klockan halv sju har vi nu brutit oss in på vandrarhemmet vi troligen ska bo på. Det står Josefin Friberg på dörren. Vi tackar för den sömn vi får. Gud bevare oss.
/S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar